Nu är det dags!

När sommaren går mot sitt slut och hösten börjar anas är det dags att ta tag i det som är så tungt, ansträngande och näst intill motbjudande men som man alltid måste ha tid till - GYMPA.

När jag var anställd, hade jag fritt gympakort -debiterades friskvårdskontot. Då var jag ganska duktig och gick på två pass i veckan tack vare min arbetskamrat Britt-Mari, som höll ordning på mig och puffade och puffade. När jag slutade jobba blev det plötsligt oöverkomligt svårt att ge sig iväg ut. Det var ju så skönt att sitta hemma i soffan. Då hjälpte det inte längre att BM skickade mejl och sms för att få fart på mig. Det fanns alltid något att skylla på.

Men nu ska det bli andra bullar!

Nu ska jag köpa ett dyrt gympakort. Sen måste jag ge mig i väg till Friskis & Svettis två kvällar i veckan annars är pengarna bortkastade och så kan man inte bete sig när man är arbetslös. Frågan är om jag bara ska gå på gympa eller om jag även ska på börja med styrketräning. Neeej, nu blev jag väl ändå lite övermodig!


Fröken instruerar



Det finns allt en och annan herre som också vill hålla sin kropp i trim

Den här veckan har det varit "Prova på" på F&S och då har jag bl.a. testat Core - alldeles för jobbigt tyckte jag - bra tyckte BM. När jag kom hem efter övningspasset hade händige herrn varit i farten och lagat middag - det uppskattades. Det blev belöning för min ansträngning.

Jorden har feber

Nu när jag har så gott om tid mjukstartar jag ibland (ganska ofta) dagen med frukost framför TVn. Rätt som det är kommer det dock reportage som gör att jag vaknar till. Här kommer referat från torsdagens morgonprogram.

Jorden har feber - så uttryckte sig Hans Rosling - professor/doktor och expert på statistik, när han var gäst i programmet Gomorron Sverige. Rosling har följt offentlig statistik och enligt honom är det ingen tvekan om att uppvärmningen av jorden har gått väldigt långt. Polarisen smälter snabbt och den smälter i den takt som forskarna har förutsagt. Visst går det lite upp och ned men trenden är entydig.

Enligt Rosling gör det inte så mycket om polarisen smälter men avsmältningen är ett tecken på att vi har feber på jorden och feber indikerar att något är fel - precis som feber hos en människa är ett tecken på att hon är sjuk. Förhöjd temperatur leder b.la. till översvämningar i Göteborg, brustna dammar i Kina och missväxt i Afrika. Missväxt behöver dock inte leda till svält om politikerna tar sitt ansvar men den politiska viljan saknas - därför görs inte det som fordras. I Somalia har missväxten lett till en svältkatastrof men i Etiopien, där man också har haft missväxt, svälter man inte längre. I Tanzania har man kommit ändå  mycket längre. I Sverige sålde vi under missväxten 1863 havre till hästspårvagnarna i London medan folk svalt i norrland - skulle inte ske idag (inga hästspårvagnar finns ju kvar i London).



Den blå kurvan visar genomsnitt, den gula mätresultat.

Dippen 2007 visar hur mycket isen smälte det år Al Gore fick nobelpris.  



Isens volym;
Den gula linjen visar isens medelvolymen de sista 20 åren.
Den orange linjen visar volymen 2007 och den röda visar mätningar från i år

Rosling tycker att den globala uppvärmningen får alldeles för lite uppmärksamhet i media. Den bristande uppmärksamheten tror han beror på att förändringen sker successivt och att man inte grälar om uppgifterna - de flesta forskare verkar helt eniga - ingen debatt och heller ingen nyhet. Nu diskuterar man inte längre om isen smälter utan hur snabbt man ska kunna komma till polerna och borra efter olja. (Se webbsida från Bremen och Denver)

Naturvårdsverket visar inte statistik över utsläpp av koldioxid och växthusgaser, som är den troligaste orsaken till jorden uppvärmning, förrän efter ett helt år - det finns alltså inga siffror för de sista 20 månaderna! (I Norge publicerade man motsvarande siffror redan i maj.) Vi kan inte se om  de åtgärder vi vidtagit för att minska utsläppen har gett något resultat. Varför tar det lång tid att visa statistik över koldioxidutsläpp när man snabbt kan sammanställa finansstatistik - redan den 29 juli visade man ekonomiska siffror för andra kvartalet. Vill man dölja uppgifter? Eftersom det tar så oerhört lång tid att ändra färdriktning, upp till 20 år, måste siffrorna publiceras så snabbt som möjligt. Man ska inte behöva vänta tre år innan man kan få jämförbar data anser Rosling och det kan man ju inte annat än hålla med om.

PS Det kostar bara tre kronor om dagen att rädda ett människoliv i Somalia

Åsikten

I går åt BM och jag lunch på det nya kaféet vid Selångersån. Trevligt och gott.

Detta kafébesök fick mig att minnas att M och jag en gång i tiden också funderade på att öppna kafé. Våra planer var inte helt seriösa men roliga att spåna kring. Först tyckte vi att vårt kafé skulle ligga i stadsbacken, ha strålande utsikt över stan och heta Kafé Utsikten.

Efter visst funderande insåg vi att det nog skulle bli svårt att få besökare till ett kafé som låg så långt från stan. Det skulle nog vara bättre att ha ett kafé inne i centrum och kalla det Kafé Insikten. (Detta var långt innan 1889 (?) bytt namn till IN - idag skulle namnet ha passat ännu bättre). 

Till slut kom vi fram till att det vackraste läget för vårt kafé skulle vara vid ån. Ett kafé där man kunde träffas, dricka kaffe, ha temakvällar med diskussioner och utbyte av åsikter. Vi skulle döpa vårt kafé till Kafé Åsikten.

Nu när man har öppnat ett kafé nere vid ån har man valt att kalla det Ågläntan. Ågläntan är fint men inte slår det Kafé Åsikten  inte. 

Gran

Gran är inte bara Medelpads landskapsblomma utan också en ö utanför Hälsingekusten. Gran ligger en landmil rätt ut i öppna havet. Hela ön är reserverad för naturen s.k. naturreservat och delvis också  fågelskyddsområde. Det finns fjorton små stugor och ett vandrarhem på ön. En gång i tiden fanns här också en fyr men den är numera nedlagd. Gran har en alldeles nybyggd hamn.

Varje år träffas vi "seglare" för en gemensam Regatta. Vi börjar våra aktiviteter med fika, fortsätter med "segling" och avslutar dagen med bankett (upplägget är givet och får inte ändras). Årets regatta var förlagd till ön Gran (där två av deltagarna har en liten stuga) och genomfördes under temat "Natur och kultur". På årets regatta var inte vädrets makter med oss. Det blåste eller snarare stormade och det regnade. Överfärden blev en havets "Berg och dalbana" - men vi kom alla fram och blev mottagna av organisatörerna med macka, öl och kaffe.

Den tuffa överresan ute på öppet hav fick ersätta årets segling. Programmet startade därför direkt med avsnittet Kultur. Först en poängpromenad, sedan föredrag av en av värdarna. Föredraget handlade om motorskonerten Umeå, som i tät dimma och snöstorm gick på grund (Lillgrundet) utanför Gran i november 1856. Sune hade gjort en hel del efterforskningar om den tragiska resan, där 14 personer miste livet. Dessutom gick hotell Knausts hela vinterbehov av konjak förlorat. Mycket intressant föredrag. Det var inte svårt att förstå hur människorna hade upplevt den hårda båtresan (den egna överresan fanns i klart minne) men hur det kändes att få besked att båten gått på grund och börjat sjunka är nog omöjligt att leva sig in i; se bifogad artikel.

Så var det då dags för bankett där vi blev bjudna på en massa god mat, som värdfolken fixade helt utan el. Banketten avslutades framför öppen eld, alldeles nere vid havet. I fjärran såg vi hur himlen lystes upp från Sundsvall. Vi fattade inte vad de höll på med där i "storstan". Varför ägna sig åt att förbruka en massa energi när "Livet på en pinne" är att sitta på en "öde" ö utan el och rinnande vatten och se upp i stjärnhimlen, höra hur vågorna slår upp mot land och ana vad som menas med ordet evighet?

Nästa morgon sken solen och vinden hade bedarrat. När disken var avklarad bjöds vi på frukost på bryggan, i den nybggda hamnen

Sen promenerade vi runt den vackra ön och tittade på dvärgartad aspskog, kartlavsklädda klapperstensfält mm.  

Hade vi haft båt skulle vi ha åkt hit fler gånger och tittat på tobisgrisslor och tordmular som häckar på ön under somrarna men nu hade gett sig i väg till varmare trakter.

Det blir svårt att toppa 2011-års regatta.

Putte i svampskogen

Efter allt regnande trodde vi att skogen skulle vara full med fina kantareller, så vi gav oss iväg för att ordna en del av middagsmaten.

Vårt svampställe ligger alldeles bakom Bokenäs gamla kyrka, en av Bohusläns få bevarade medeltidskyrkor. Eftersom portalen vid koringången är utsmyckad i skulpterad täljsten tror man att kyrkan kan ha blivit byggd redan på 1000-talet. Långskeppet saknar fönster mot norr - skydd mot onda makterna, som hade sitt tillhåll där (inte i öster?).

Vi letade och letade och nog hittade vi svamp men inte några vi trodde att vi kunde äta.

Till slut hittade vi några ynka små gula prickar som kanske skulle kunna utvecklas till kantareller. För att hitta tillbaka till stället märkte vi tydligt ut det med en pil och tänkte att om vi inte kommer tillbaka kanske någon annan skulle kunna hitta dem. Sen åkte vi hem och lagade, på Rs uttryckliga önskan, tacos. Det smakade väldigt bra trots att vi inte kunde börja middagen med en svamptoast.

När vi kommit hem, kom R och visade upp en kantarell som han hittat i trädgården. Ni ser hans bloggande mormor, som sitter inne i stugvärmen. Hur var det nu med ån och vatten?

Tänk att havet är gjort av godis!

Barnbarnet R är på besök och har fått en kompis i grannhuset. Båda pojkarna är mycket intresserade av fiske - både krabbfiske och vanligt fiske. I går åkte vi alla ut för att fiska makrill. Fiskelyckan var inget vidare men turligt nog fick kompisen utfärdens enda makrill. Så fort vi kommit i land rusade en mycket glad och stolt kille hem till föräldrarna för att visa upp sin fångst.

I dag när vi satt och spelade kort efter frukosten, kom grannpojken och frågade om R ville följa med honom  till bryggan och fiska krabba. R var lite tveksam - vi spelade ju kort och det var också väldigt roligt. Då försökte kompisen övertyga R med argumentet "Tänk att havet är gjort av godis!" Argumentationen lyckades - R följde med.

Simkrabba - med ett platt fjärde ben, omvandlat till fena