Tidlösa SJ

I går, när vi (stortösen, pojkarna och jag) reste hem till Sundsvall, gick tåget som på räls - ända till Arlanda. Sen tog det stopp. Ett hjul hade gått sönder och tåget kunde inte köra vidare. (Borde man inte ha kollat hjulen innan tåget startade från Stockholm?) Där fick vi och alla andra passagerare stå, sent på kvällen, och vänta och vänta. Först skulle vi få åka vidare efter en halvtimma sen blev det tre kvart, en timma osv. Två timmar senare kom det ett nytt tåg.

Men vi skulle rikligen kompenseras för olägenheten  - vi skulle få gratis kaffe! Tyvärr kunde de inte sträcka sig så långt som till kaffe och smörgås - då skulle smörgåsarna ta slut och de behövdes på lördagens morgontåg! När de sa detta var det någon i restaurangvagnen som ropade "Är vi i Ryssland eller..!" Så illa var det väl ändå inte för barnen blev, när allt kommer omkring, bjudna på var sin liten skumkaramell. Till slut, efter en lång, seg resa, kom vi så fram till Sundsvall - då hade klockan hunnit bli två på natten. Halv tre var vi hemma i bostaden!

Jag funderar lite smått på om jag ska tipsa SJ om mitt bloggnamn och säga att de kan få "kopiera" det och kalla sin hemsida Tidlösa SJ.

Sjón (Sigurjón Birgir Sigurðsson); Skugga-Baldur****

Skugga-Baldur är en folksaga från Island. Denna lilla tunna bok - glest skriven med stora bokstäver - innehåller "allt". Så här ska god litteratur vara - en bra historia, skriven med ett vackert, poetiskt språk och ett överraskande slut. Så mycket innehåll med så begränsad text - fantastiskt. Alla dessa böcker jag läst som bara innehåller ord, ord och ord men en mycket tunn historia. Här är det tvärt om - en riktigt spännande, stundtals overklig historia, inte ett ord för mycket och ett oväntat slut. Läs den!

Skugga-Baldur var mars månads bok i vår cirkel, som har temat "All världens litteratur". Det är trevligt att träffas och prata om den bok man just läst. Jag kände inte alls till Sjón, jag hade inte ens hört talas om honom men Gertrud, som jag satt bredvid, hade läst allt av honom. Sjón är en av hennes favoriter. Jag måste dra ned på mitt deckarläsande och söka mig över till andra böcker som är mer engagerande. Ska jag någon gång kunna säga "Hen är min favoritförfattare. Jag har läst alla böcker som hen har skrivit"? Nej, jag tror inte det.

Biblioteket (som driver vår cirkel) hade bjudit in Sundsvalls tidning till tisdagens träff och därför fanns det i dag ett långt reportage i tidningen under rubriken "Ger bredare läsarutbyte". Kul.

Tiden flyger

Jag, som inte jobbar och borde ha hur mycket tid som helst, hinner sällan med allt jag planerar. (Jag vet att jag inte har fler timmar per dygn än alla andra men jag syftar på ledig tid s.k. fritid). Nu har jag till exempel inte hunnit blogga på en hel vecka. Förklaring är att jag har "jobbat", varit på "tantkulturresa till Finland", bilat hem till Sundsvall och sen åkt vidare till fjällen.

Det har (sen några år tillbaka) blivit tradition att vi tillsammans med sex andra sundsvallare tillbringar sista helgen i mars hos goda vänner i deras fjällstuga - alltid lika trevligt. Proceduren är den samma varje år - ankomst, middag och kvälls(natt)prat på fredag. Lördagen ägnas åt frukost, skidtur med lunch, vila, bastu, middag och sällskapsspel och på söndagen äter vi frukost, tar ev en skidtur och sen åker vi hem. I år kunde vi dock inte följa schemat eftersom snön mer eller mindre hade förångats - det fick i stället bli en tretimmars promenad - och det passade mig väldigt bra. När det gällde sällskapsspelet Mig (som vi alltid, under stora diskussion, ägnar oss åt efter lördagsmiddagen) följde vi dock traditionen - vilket betyder att "tjejerna" vann i år igen.

När vi kom fram på fredagskvällen blev vi bjudna på värdparets goda teriyakikyckling. Laga och njut!

Bryn, salta och peppra 4 kycklingfileér/kycklinglårfileér, färska eller väl tinade (till fyra personer)

Sås
2,5 dl grädde
2,5 dl crème fraiche
0,5 flaskor teriyakisås
1 tsk sambal oelek
1 pressad vitlöksklyfta
ev. lite mjöl eller potatismjöl

Lägg kycklingen i en ugnsfast form.
Blanda ingredienserna till såsen och häll över.
Ställ in i ugnen på 200 grader i ca 40-45 minuter.
Klart.

Nästan heltid

Oj vad jag "jobbar och jobbar" - nästan varje dag den här veckan har det varit tufft arbete som gällt. Lillkillen har fått en otrevlig hosta och får inte gå till dagis. Då rycker den, just nu, stockholmsbaserade mormodern in och vabbar.

Lille H har vuxit till sig och blivit riktigt trevlig att umgås med. Vi kan prata och diskutera både det ena och det andra. När vi har pratat färdigt sätter han sig och spelar dataspel och då tittar jag på TV eller läser. Ibland ägnar han sig åt att fotografera. När jag  löser korsord passar lilleman på att arbetar mycket seriöst med att skriva siffror. Titt som tätt tar vi oss också en fikapaus och när det blir dags för lunch tar vi bilen och åker till en trevlig lunchservering.

I dag bad han mig skriva alla siffror från 0 till 10 i en lång rad. Sen försökte han skriva av dem. Första gången gick det väldigt långsamt. Andra gången gick det mycket fortare. Tredje gången skulle det till och med gå på tid. Jag skulle sätta äggklockan på 19 minuter men han var klar långt dessförinnan.

När vi kommit hem efter att ha varit och storhandlat sa jag på skoj: "Nu får du allt komma och skriva lite siffror". Svaret blev direkt: " OK, jag kommer" och så satte han igång att jobba igen. Då började jag med fredagspizzorna.

Nödläge

Dagis skulle stänga redan klockan två och därför började jag "jobba" tidigare än vanligt denna vackra måndag. Men hur gott om tid jag än har, blir jag lätt lite sen. Jag blir sittande framför min dator för länge - framför datorn flyger tiden.

Jag skulle alltså inte hinna åka ända till Spånga och vara framme före klockan två - det vara bara att inse. Då tog jag ånyo min intelligenta telefon till hjälp och lät appen STHLM Traveling tipsa mig om ett annat och snabbare sätt att åka. Jag kom i tid - jag kom till och med först och jag tror dagispersonalen tyckte jag kom lite för tidigt.

Sen gav lillkillen och jag oss ut i Stockholmsvimlet. Vi var ute och gick i flera timmar och till slut var det någon som sa. "Nu ska det bli skönt att åka hem till Spånga!" Innan denna akuta hemlängtan uppstod var det dock ett annat trängande behov som gjorde sig påmint. För att klara vår fortsatta promenad gick vi därför in på ett café och beställde chokladboll och juice respektive wienerbröd och latte men när beställningen var klar fick vi klart för oss att kundtoalett det hade man minsann inte! Så trots att allt smakade bra var vi lite besvikna när vi lämnade caféet och då var goda råd dyra. Turligt nog låg det en hamburgerrestaurang tvärs över gatan, vars rena och fina toa vi kunde nyttja.

Sen satte vi oss på bussen och ringde till mamman. Hon hoppade på "vårt" pendeltåg i Sundbyberg och mötte några riktigt trötta Stockholmsflanörer.

Intelligent telefon

Denna strålande söndag i Stockholm tog maken och jag en promenad utefter Årstaviken. Det började med att vi gick åt motsatt håll mot vad vi tänkt oss och än en gång skyller jag på Navigatorn i min telefon - den leder mig inte rätt eller...

Vi gick utefter Ringvägen. När vi kom till Tantolunden insåg vi att vi gick åt fel håll och svängde till vänster. På så vis kom vi ned till det vatten som på min karta kallas Årstaviken. Här "hittade" vi ett jättefint promenadstråk. Detta vägval blev mycket bättre än det vi tänkt ut själva. Jag börjar nästan tro att jag inte bara har en smart telefon utan även en smart Navigator som väljer de vägar vi bör gå. Hur som helst fick vi en toppenpromenad. Vi följde vägen utefter vattnet ända till Hammarbysjön. Då hade vi gått i en hel timma i snabb takt. Sen svängdevi  upp till Vitabergsparken.

Uppe vid Nytorget satt folk utefter husväggarna och solbadade för (med) fulla muggar (lattemuggar).

Lekparkerna var fullproppade med både ungar och föräldrar - uppenbarligen ett ställe att träffas och umgås över generationsgränserna.

Allt tyder på att det är våren som är på ingång!

Alla på en gång

Alla tre barnbarnen skulle till tandläkaren på en och samma gång och jag skulle leverera dem.

Innan det var dax för plågis skulle storkillen och jag fika för oss själva i lugn och ro - vaniljbulle och juice resp kaffe. Medan vi satt där och smaskade och pratade börjde vi fundera på när vi skulle vara hos tandläkaren. Bäst att ringa och kolla med mamman resp dottern. Hoppsan! Vi skulle visst vara där om 30 minuter och innan dess skulle vi hinna hämta både på dagis och skolan. Snabba ryck! Vi fick springa! Men vi hann! En minut över halv fyra klev vi in på tandläkarmottagningen och fick sätta oss och vänta.

Sen flöt allt på och det bästa av allt (förutom att vi hann i tid) -  ingen av grabbarna hade några hål.

Ytterligare ett steg

När man bor i en "ny" stad är det mycket som är okänt. Man kan inte ha kvar sina gamla vanor och blir lätt lite ställd, nästan lite passiv och har man inget jobb ställs det heller inte några krav utifrån. Jag måste ta alla initiativ själv och det kan ibland vara lite jobbigt. Ingen som puffar. Jag, som har varit så duktig (tycker jag själv) och gått på gympa två gånger i veckan hade blivit sittande för mycket.

Nu finns det massor med Friskis & Svettis i Stockholm så jag hade egentligen inget att skylla på. I går förmiddag, när jag satt och surfade, letade jag rätt på deras hemsida. Sen tog det mindre än en timma innan jag hade börjat vifta på armar och ben igen. Det går  otroligt snabbt att ta sig in till stan. Tunnelbanetågen går så ofta att man inte ens behöver kolla tidtabellen - sex minuters väntetid brukar var max - och snabbt går de också. Det svåraste var att hitta själva gympasalen inne på F&S.

Att gå på gympa mitt på dan har en stor fördel - det är inte så många deltagare på passen. Man får plats att sparka och vifta hur man vill utan att riskera att misshandla sin granne. När passet var slut kunde jag med gott samvete gå ut i folklivet och sen slinka in på ett café och ta mig en latte.

Dagen avslutades med en jättetrevlig "tregenerationsmiddag" hos deltidsstockholmaren. Hoppas mina Sundsvallskompisar inser fördelen med storstaden och beger sig söderut, snart.

Sommarplaner

Min gymnasie- och (numera även) vandringskompis har blivit deltids- stockholmare. När vi nu båda befann oss i huvudstaden samtidigt strålade vi samman och tog en härlig promenad på Djurgården, som vi avslutade på Rosendals trädgård.

Trots att vi befinner oss i början av mars var det många som satt utomhus och fikade. Det gjorde dock inte vi. Vi satte oss inne i ett av kafféväxthusen och åt lunch. Men innan vi åt vår lunch tittade vi runt i den trevliga affären (jag köpte en skärbräda) och växthuset med alla vårlökar och fröer. När jag såg alla fröpåsar kom jag ihåg hur fint ringblommarna hade blommat i trädgårdslandet vid Gunneboslott i Mölndal förra sommaren och vips hade jag i tanken planerat och dragit upp riktlinjerna för mitt eget sommarland. Jag köpte fyra fröpåsar och nu är det bara en tidfråga innan det kommer att se ut så här i min sommarträdgård.

Ja, jag kanske också kan baka en liten ringsblomsmuffins till sommaren - vem vet!

Lost

Maken och jag skulle åka till Atlasvägen (Stockholm). Vi tog tvärbanan, som skulle vara det bästa alternativet. När vi satt oss på tåget kom en konduktör för att kolla biljetter och då passade vi på att fråga till vilken hållplats vi skulle åka. Han hade ingen aning. En medpassagerare la sig i samtalet och sa att vi skulle åka till Gullmarsplan och sen fortsätta med buss 442 - så det gjorde vi.

Buss 442 gick emellertid inte från Gullmarsplan. Då fick vi gå och fråga igen - den här gången i informationsdisken. Nu fick vi veta att vi måste åka till Slussen för att kunna ta buss 442. Så vi tog tunnelbanan till Slussen. Letade rätt på nummer 442 och steg på. Än en gång frågade vi var vi skulle gå av och en mycket tveksam chaufför sa Ångbåtsvägen. Det blev en mycket lång busstur. Vi hamnade i Nacka.

Efter en halvtimma stod vi så på en busshållplats ute i ingenstans eller ett kolsvart Nacka. Jag plockade upp min mobil för att se hur vi skulle komma till Atlasvägen. När jag lagt in adressen i min Navigator sa den att det skulle ta oss 1 timma och 59 minuter att gå till Atlasvägen!

Då gick vi tvärs över gatan. Ställde oss och väntade på bussen som skulle köra oss tillbaka till Slussen. Efter ca 20 minuter kom bussen och tre timmar efter det att vi gett oss av "hemifrån" var vi tillbaka igen.

Väl hemma kontrollerade jag var denna Atlasväg skulle ligga. Hade vi åkt tvärbanan till slutstationen skulle det bara varit ca 10 minuters promenad - så skulle vi varit framme. Jag förstår inte hur det kunde gå så fel - möjligen var det mannen som sa att vi skulle åka till Gullmarsplan som ledde oss i fel riktning.

Varmvattensflaskor

Vi brukar ha som vana att åka till stugan i samband påsk - för att möta våren. I år var vi dock "tvungna" att åka ned redan i mars (grannen ska bygga ut och behövde få ett godkännande). Vår bussige svåger respektive bror hade varit i stugan och satt på värmen. Tack vare att elementen stått på i två dygn var stugan ganska uppvärmd men sängkläderna var fortfarande kalla. Då plockade jag fram de fantastiska "varmvattensflaskorna", fyllde dem med varmt, kokande vatten och stoppade in dem under madrassen.

Dessa flaskor är fantastiskt bra. De håller värmen länge och sprider sakta ut den i sängen. Efter några timmar kan man  krypa ned i varm sköna lakan. De är inte så dumma de där engelsmännen som hittat på denna enkla men geniala grej (för det är väl engelsmännen som har "uppfunnit" flaskorna).

Vackra gossar

Jag fick ett medlemskap i Moderna museets vänner i julklapp. En julklapp som jag uppskattade mycket och som jag kommer att utnyttja så ofta jag kan. Jag har redan "tjänat" 400 kr på detta medlemskap som förutom Moderna även inkluderar bl.a. Thielska galleriet.

När bilen var fixad åkte vi ut till den originella byggnaden, längst ut på Djurgården, där Thielska ligger. Vi tittade på en massa blå tavlor som Eugen Jansson hade målat och så åt vi soppa i bankirens badrum.

Flottans badhus

Alla dessa vackra gossar smyckar nu vår spiselhylla  (tändsticksask).

Dyrt för ingenting

Trots vår föresats att prova på att bo i Stockholm har vi bara varit där en vecka under hela februari, så det var hög tid att bege sig söderut igen.
Allt flöt på bra ända tills vi kom till "Gävle bro" och stannade för att fika. Ja, det gick naturligtvis bra att fika - det är ju alltid gott - det var när vi fikat klart som problemen uppstod. Det dök upp en liten motor på displayen. Vi fick köra av vägen  och starta om för att se om symbolen skulle försvinna - det gjorde den inte. Vi lyfte upp motorhuven och tittade men det hjälpte inte heller. Jag läste i manualen - inte bra - vi körde vidare ändå och kom fram utan problem.

I dag sökte vi upp en verkstad  - tändningskasseten måste  bytas. Det blev att punga ut med 4 000 pix utan uppgradering.