Fotbolls VM

Vi är hängivna fotbollsentusiaster allihop - barnbarnet, dottern, maken och jag. Sitter framför TVn - en, två ibland tre matcher, var och varannan dag.

För att göra matcherna än mer spännande tippar vi slutresultat. Den som vinner får baka något gott till kaffet. Maken började med rabarberpaj, trots att han hade tippat helt fel, men förr eller senare skulle han väl tippa rätt så det var lika bra att gå ut hårt - tyckte han.

Inte nog med det - våra middagar ska ha anknytning något av de lag som spelar. I går, när Mexiko mötte Holland, åt vi Texmex. Sen skulle vi ha ost till efterrätt men då var vi så mätta så den fick vi spara till Frankrikes match.

Men vad ska vi äta när Allgeriet vinner?

Inte Sissinghurst precis!

Den 29 juni är dagen då trädgårdsentusiaster öppnar sina trädgårdar för allmänheten - Tusen Trädgårdar. Det var länge sedan jag första gången läste om Tusen Trädgårdar i Gunnel Carlssons blogg. Sen har jag läst om de öppna trädgårdarna lite varstans, bl.a. i en av våra stora dagstidningar, så den 29 juni var sedan länge inbokad i min kalender.

I går kväll försökte jag gå in på Tusen Trädgårdars hemsida och bestämma vilken trädgård jag skulle besöka. Det gick inte att komma in. Det gjorde det inte i dag heller. Irriterande. När jag försökt "Tusen Gånger" ringde jag till en handelsträdgård i närheten och fick tips om en trädgård jag kunde besöka, som dock låg väldigt långt bort. Mycket irriterande att man underdimensionerat siten. Med så mycket förhandsreklam borde man ha förstått att sidan skulle få många besökare.

Dottern och jag gav oss ändå iväg till den rekommenderade trädgården men utan vägbeskrivning var det inte lätt att hitta dit. När vi klivit ur bilen och sett lite på grönsakslandet sa dottern: "Ja, det är ju inte som Sissinghurst precis". Sissinghurst (Vita Sackwill Wests trädgård i Kent, England) var den trädgård vi besökte på vår förra trädgårdsresa och jämförelsen var väl inte helt rättvis - "de spelade inte i samma division". Trädgården "tog sig" dock när vi kom längre in och var en ambitiös privatträdgård men inte den trädgård jag skulle ha valt om jag visste vad jag kunde välja bland.

Jag måste tyvärr säga att Tusen Trädgårdar blev en besvikelse - fyra timmars bilresa, 15 minuter trädgård

.

Musikalisk?

Två av barnbarnen (kusiner) är på besök i sommarstugan. När den äldre grabben tog fram sin fiol och spelade Gärdebylåten åkte underläppen ut på lillkillen (3 månader). Sen började han storgråta.
Eftersom storkillen spelade fint misstänkte vi att den lille gossen inte var så musikalisk som vi trott.
I morse gjorde vi om experimentet och då var lillgrabben hur glad som helst. Det verkade nästan som han stampade takten (lufttramp).
Vi kanske har fått ännu en spelman i storfamiljen.

Äntligen tillhör man innefolket

Nu är normcore högsta mode! Att vara normcore innebär att vara "så standard att det sticker ut". Med andra ord tillhör jag numera innefolket. Men sedan läste jag att normcore "handlar om att lajva folk som saknar medvetenhet" och det lät ju inte lika bra.

Förutom normcore är det sporttrender som gäller men sportig har jag aldrig varit så jag tror nog ändå att jag håller mig till normcore den här sommaren.

Omväg

Klippningen blev framskjuten på grund av att köket krävde all energi men nu är den på gång. I går åkte vi tillbaka till storstan och möttes av avspärrningar. Jag tror man ska byta räls på tvärbanan och kanske också göra om vägen - vilket är tacknämligt - och vi är ju sällan hemma så vi störs inte.

Det är dock häpnadsväckande hur mycket kraft man lägger ned på att sådana här arbeten inte ska leda till för stora olägenheter. I Gröndal byggde man, bara för reparationerna, en helt ny plattform till spårvagnen med snygga "påfarter", anpassad efter spårens krökning.

Så många gamla bilar

På midsommardagen samlas Sveriges alla (tror jag) amerikanare i Lysekil - för en så kallad cruise.
Massor med raggare åker dit med sina gamla men glänsande bilar. Jag tror det var flera hundra som paraderade runt stan.

Vi åkte också dit (trots en timmes kö till färjan) och tittade på härligheterna. Många hade klätt sig i tidstypiskt 50-tals stil - vida kjolar och underkjol med inbyggd ståltråd längst ned. Precis sådana kläder som jag själv vurnade för en gång för länge, länge sedan.

Läckra

Nu har vi skördat våra första egna jordgubbar. Det finns bara ett ord för att beskriva dem - utsökta!
Första "skörden" åt vi naturell. Den andra fick bli dekoration till midsommartårtan.

Är det klart?

Nu har vi både kyl, spis, diskbänk och vatten i vårt kök och maten vi lagar i det blir utsökt. Man skulle alltså kunna tro att köket är klart men så är inte fallet eftersom det är tre veckors leveranstid på det enkla, enförgade kakel vi valt - kommer  från Italien.

Sen måste jag också erkänna att vi glömde tapetsera en vägg. Något snopna kände vi oss när vi upptäckte det dagen efter den stora mönsterpassningsdagen. Så här ser våra tapeter ut:

Sluttampen

I dag gjorde vi troligen den sista trippen till tippen. Det var en gammal trotjänare - kylskåpet, som vi har haft så mycket nytta av - som nu var moget för demontering.

Vi åkte alltså till "världens vackraste soptipp" i Lysekil och lät vårt kylskåp förena sig med andra uttjänta trotjänare. På den här vackra soptippen åtetvinner man inte bara vad som går att återanvända man har också  börjat producera förnybar energi.

Det går framåt

Vi jobbar och jobbar och så åker vi till återvinningen. Nu har vi bara spisen, ugnen, diskmaskinen och några enstaka skåp kvar att sätta in. I morse kom bänkskivorna. En satte vi in direkt- passade precis! Nästa inköp blir nytt golv och nu, på väg till golvbutiken, passar jag som vanligt på att blogga.

All mat lagar jag i det lilla gästköket. Det blir med andra ord inga kulinariska utsvävningar. Vi har ätit tortellini flera dagar, grillat korv ganska ofta men ett par gånger har jag också stekt fisk (när vi firat att vi uppnått ett delmål). Jag har lyxat till det ibland och bjudit maken på lunch på det stora varuhuset när vi är på kompletteringsrundor.

Även om maten inte är alltför upphetsande så kan jag njuta av något vackert på vägen till gästköket.

Full fart

Vårt stora sommarprojekt är renovering (=nytt) av kök i sommarstugan. Vi jobbar från morgon till sen kväll. Hos oss gäller inga arbetsrättsliga regler, inga åtta timmars arbetsdagar, inga ergonomiska arbetsställningar - det enda som gäller är att få köket klart så fort som möjligt, allra senast till midsommar. Allt annat skjuts på framtiden. Jag har till och med ändrat tid hos frissan. Bloggar gör jag i bilen samtidigt som vi kör kartonger till återvinningen.

Den sista dagen i "frihet" nyttjade vi dock på bästa sätt. Då åkte lilla sonsonen, svärdottern och jag till Gunnebo slott och tittade på deras fantastiska trädgårdsodlingar.

Marathon

För första gången var vi hemma samtidigt som man sprang Marathon i Stockholm. Inte för att jag hade tänk springa men åka in till stan och titta på folklivet runt själva springandet kunde jag tänka mig.

Vi åkte till Hornstull och mötte löpare som såg både trötta och medtagna ut. Vi mötte bara några stycken sen tog det slut. Men eftersom alla åskådara stod kvar tog vi det lugnt och strosade sakta fram längs Söder Mälarstrand.

Då kom det, efter en liten stund, nya löpare som såg betydligt piggare ut. De pigga eftersläntrarna var löparna med god kondis -  de var inne på andra varvet!