Ett år

Äldsta barnet i den yngsta barnbarnskullen skulle fylla ett - så farföräldrarna satte sig på Göteborgståget för att åka och gratta.

Vi grattade och grattade - en av gratulationerna skedde högst uppe i Gothia Towers. Där bjöd vi på härlig räkmacka och fantastisk utsikt. Lilleman fick dock nöja sig med puré på burk.

Mitt gamla gymnasium Burgården - syns bortom Skandinavium

Advent

I den fullproppade källaren fanns tre stora flyttkartonger med julsaker. Tog alldeles för mycket plats och skulle räckt till att juldekorera ett helt hus. Men det är svårt att kasta saker eftersom allt är förknippat med minnen.

Med glädje och lättnad kunde jag pracka på dottern två kartonger. Vi blev båda nöjda. Nu ska jag satsa på blommor som juldekorationer i stället eftersom de inte går att spara och då inte heller tar en massa plats i källaren.

Utan personligt ansvar***

Ester Nilsson håller fortfarande på och trasslar till det för sig. I Lena Anderssona bok "Utan personligt ansvar" har hon förälskat sig i en gift man. Det borde hon inte ha gjort även om hon till och från är mycket lycklig.

Ester och Olof bor båda i Stockholm där de promenerar omkring, äter middagar, dricker kaffe och besöker vinbarer. Efter två år i Stockholm är namnen på de gator och restauranger de besöker inte bara namn för mig. Ofta, förvånansvärt ofta, vet jag var gatorna finns och hur de sträcker sig. En del av restaurangerna har jag också besökt men jag har ännu aldrig varit på en vinbar.

När Ester och Olof är lyckliga åker de ibland till Hellasgården. Hellasgården kände jag inte till men eftersom både Ester och Olof tyckte om att åka dit, bestämde vi oss också för att åka dit. Vi blev inte besvikna. Hellasgården ligger i Nackareservatet nära Älta. Ett lämpligt ställe för Ester att åka till, så som hon ältar och ältar. Vi tyckte det var riktig fint kring Källtorpssjön

Jag tyckte mycket om "Utom personligt ansvar" som jag sträckläste. Lena Andersson skriver så bra när hon skildrar Esters liv mellan hopp och förtvivlan. Det är älskarinnans berättelse vi läser - en älskarinna som analyserar och tolkar allt in i minsta detalj. Jag är mycket imponerad av Lena Anderssons sätt att skriva. Men vem är Olof Sten?

Är lagsagnen nästan klar?

Förra året planterade jag tulpaner och pärlhyasint i en så kallad lasagneplantering - lökarna planterades på olika djup i en stor kruka. Idén att plantera i två lager fick jag från programmet Gomorron. De sa att man inte skulle kunna misslyckas. På vårkanten hade jag en kruka med mycket vackert blommande pärlhyasint. Tuplanerna blommande aldrig.

Så här såg lasagneodlingen ut våren 2014

För några veckor sedan gjorde jag om planteringsförsöket och redan nu - i slutet av november - börar pärlhyasinterna sticka upp. Inte bra. Nu kommer jag kanske att få pärlhyasint till jul och tulpaner till påsk. Inte vad jag förväntat mig men blir det så blir det ju ganska bra ändå. Följ den spännande fortsättningen av mina balkongodlingar.

Läget november 2014

Tema Asien

Vi försöker läsa böcker efter olika tema (eller heter det teman eller rent av tematan) i vår bokcirkel. Just nu är det Asien som gäller. Asien valde vi för att en av cirkeldeltagarna ska åka till Kambodja och Vietnam efter nyår. Låter jätteroligt. Skulle nästan ha lust att hänga med men just nu nöjer jag mig med cirkelböcker och en och annan film.

Och film var just det sätt vi inledde tema Asien med - ett nytt grepp för bokcirkeln. Vi tittade på filmen "När solen står som högst" (****) från Vietnam, som vi blev rekommenderade av vår bibliotekarie. Bibliotekarien ger oss tips om böckerha - jättebra för på så vis läser vi böcker vi inte skulle ha läst annars.

"När solen står som högst" var en mycket vacker film som handlade om tre systrar och deras kärlekshemligheter. Det är sällan man ser så vackra, lugna filmer.

Innan jag såg "När solen står som högst" tror jag bara jag har sett en film från Bortre Indien (heter "halvön", där Kambodja ligger, fortfarande Bortre Indien eller har den fått nytt namn) - nämligen "Doften av grön papaya". Den såg jag för ca 15 år sedan och den finns fortfarande kvar i mitt minne. Filmerna påminner om varandra - vackra filmer där allt sker otroligt sakta och där det ibland regnar på ett sätt det aldrig gör här.

För att ytterligare förstärka Asienkänslan bestämde vi (maken och jag) oss för att äta lunch på en Vietnamesisk restaurang. Jättegod mat. Det känns nog ändå som det är läge för att planera en liten "tripp" till Vietnam och Kambodja. Undrar just om jag får mitt resesällskap (maken) med på "tåget".

Ett underverk

Vi börjar varje dag med frukostbuffé. Mitt på dagen äter vi lunchbuffé, sen avslutar vi dagen med middagsbuffé. Alla bufféerna är mycket rikliga - massor med vegetariska rätter, många sallader, alltid minst en kycklingrätt, ofta också köttgrotta, kebab och fisk. Det går verkligen inte att klaga på maten men efter sju dagar med samma bufférätter ska det bli trevligt med lite annan mat.

Under alla bussturer har jag noterat att det finns olivodlingar överallt. Ibland ser det ut som hela olivskogar. Men här odlas också mycket mandariner. Av bufféerna att döma måste det även odlas aubergine, zuccini och granatäpplen men några sådana odlingar har jag inte sett. Lite mer förvånande var att det växte så mycket tall i raka rader. Vi frågade vår guide vad man använde tallarna till men han trodde bara de planterats för att dämpa blåsten. Sedan läste vi på en skylt att det var Pinje (tillhör tallsläktet) man odlade och trodde oss då förstå att det var pinjenötter man skördade från dessa träd.

Resans sista dag hade bara en programpunkt - Ephesus. Oj, oj oj. Man blir så imponerad. Tänk att man började bygga denna stad 1100 fKr. Här fanns allt - tempel, affärer, bibliotek (det tredje största efter Alexandria och Pergamon) gymnasium (skola för gymnastik), toaletter med rinnande vatten, bordeller, kyrkogårdar, affärer, en arena som kunde ta emot 50 000 besökare, gator - ja, allt. Artemistemplet räknades som ett av världens sju underverk. Jag tyckte besöket i Ephesus var värt hela resan. Slutligen kommer här lite bilder från Epheus.

Rapport från grekisk by

På programmet den femte dagen stod bl.a. besök i en grekisk by. Borde vi inte ha åkt till en turkisk by - frågar vän av ordning. Förklaringen är att Turkiet bara har funnits som stat sedan 1923. Dessförinnan hade Turkiet "många herrar" bl.a. greker. Då bodde det många greker i Turkiet men också många turkar i Grekland. När staten Turkiet bildades fick 1 200 000 grekerna flytta tillbaka till Grekland. Det var en sådan by - där det bott greker före 1923 - som vi besökte. Trevligt och mysigt men mycket turistiskt.

Turkiets "grundare" Kemal Atatürk gjorde mycket för att Turkiet skulle utvecklas till ett modernt, sekulärt land och än i dag har han en mycket upphöjd position. Man ser honom ofta - i skyltfönster, som staty, hängande avbildad på husväggar - ja, överallt.

När vi provsmakat vin i den lilla byn, bar det först iväg till en smyckefabrik och sen till en fabrik där man tillverkade skinnkläder. Båda ställena var trevliga att besöka. Besöket på skinnfabriken inleddes med en rolig mannekänguppvisning.

På hemvägen stannade bussen utanför en turkisk badanläggning - ett Hamam. Vi var fyra stycken som gick in på anläggningen och tog ett turkiskt bad. Härligt. Först sauna, sedan ångbad och pealing (skrubbning) av hela kroppen, så massage och slutligen en kopp äppelte att smutta på medan vi svettades färdigt. Jag kände mig som en nyponros när jag lämnad anläggningen.

Det verkar finnas Hamam på de flesta hotell men vårt Hamam var gammalt och byggt som en kvadrat med rund kupol. Vi kom in i ett stort rum med gallerier i en cirkel på andra våningen. Såväl väggar, som golv och tak var klädda i mosaik - jättefint. Själva tvagningen skedde på ett stort sex- eller åttakantigt uppvärmt kakelbord. Mannen som tvagade mig tyckte nog att jag hade bedrövliga fötter för han frågade gång på gång om han inte skulle behandla fötterna också. Tredje gången han frågade, lät jag mig övertalas. Hela behandlingen kostade 25€ per person för alla utom för mig. Jag fick betala 30€ för att jag skulle kunna lämna anläggningen med silkeslena fötter.