Republikens huvudstad

Weimar är en mycket vacker stad. Imponerande vacker. Fantastiska parker, palats och kyrkor en masse. En av de finaste städer jag besökt.

Weimar är också Goetes och Schillers stad. Alla guider pratar om just Goete och Schiller och det stora inflytande de haft på tysk kultur. Jag känner bara dessa giganter till namnet, har inte läst ett ord av vad de har skrivit om de inte ingick gymnasiets lärobok "Dikt och Tanke" och gjorde de det, har jag glömt vad där stod.

När vi närmade oss Weimar sa vår humoristiske guide att i Weimar kan ni titta på Goetes haus och Schillers haus men ni kan naturligtvis också gå till Bauhaus. Kul! Vem skulle gå till ett byggvaruhus när det finns så mycket annat intressant att titta på. Men vår Weimarguide (vi har lokala guider i varje stad och på varje museum) som visade oss runt i stan ledde oss, efter det att vi tittat på Goetes trädgårdshus, just till Bauhaus. Då fick jag skämmas (inombords) - jag som "studerat" Bauhausskolan i ett helt år hade glömt att den startade i just Weimar. Vår vitsige guide hade för ovanlighetens skull varit seriös när han föreslog att vi kunde kolla på Bauhaus och då tyckte jag han var extra rolig.

Interiörbild från Bauhausskolan

Weimar är också känt för att ha gett namn åt Weimarrepubliken, den demokratiska tyska republiken som varade från första världskriget till 1933. Inte långt från Weimar, på vägen till Wartburg, ligger koncentrationslägret Buchenwaldt men det fick vi tyvärr inte besöka.

Goetes trädgårdshus

Halle

I Halle skulle vi besöka ett historiskt museum men det kändes lite märkligt att börja en fin dag med ett mörkt museum så vi tog i stället en promenad genom stan och prövade på de allmänna kommunikationerna  - vi tog en tur med spårvagnen.

Mitt inne i stan går spårvagnarna på enkelspår

Överallt är det fint och prydligt, rent och snyggt. Jag är förvånad över att det ser ut som det det gör i gamla Östtyskland - rent överallt och till "90 procent" består städerna av vackra och välrenoverade gamla hus.

I bland kan man se hus som är byggda efter kriget. De har ett likartat, speciellt "utseende" men är välskötta även de. Jag tycker de är snygga. Men så, rätt som det är, dyker det upp några förfallna hus - hus som ser ut som jag trodde flertalet hus skulle se ut. Det "Östtyskland" jag hade förväntat mig att möta finns inte. Det har hänt mycket sen 1990 då Östtyskland införlivades i Västtyskland och det nya Tyskland bildades. Att öst skulle ligga långt efter väst ser man som turist inte ett spår av.

Men det är inte bara städerna vi besökt som är fina, även landskapet vi åker genom är mycket vackert - ett kuperat, öppet landskap med stora gula rapsfält (rapsen blommar i skiftet april maj). Inte nog med att här är fint - de tyskar vi mött och pratat med är trevliga och tillmötesgående - gör sitt bästa att förstå vår knaggliga tyska och är öppna för att prata engelska även om de ursäktar sig för att de pratar så dåligt. Men de försöker trots allt.

Skyltar med kända namn

Jag tror jag håller på att omvärdera min bild av Tyskland. En nackdel har jag dock upptäckt. Internetuppkopplingen är väldigt långsam. Om det finns uppkoppling på hotellet måste man hämta koder i receptionen och logga in gång på gång. I Dresden kostade det 8 € att få uppkoppling på rummet. Här finns en förbättringspotential.

Goethe

Vi är på rundresa i gamla Östtyskland och ägnade fredagen åt att titta på staden Leipzig. En fin stad där man inte såg många spår från vare sig andra världskriget eller DDR-tiden.

Dagens lunch åt vi i Auerbachs Keller där en dramatisk händelse i Goethes Faust lär ha utspelat sig. Men eftersom jag inte läst ett ord av det Goethe skrivit vet jag inte vad det var som hände i den där källaren.

Skulle min brist på bildning inte varit så stor, hade jag kunnat njuta än mer av lunchrätten Sächsischer Sauerbraten mit Champignonrahm, hausgemachtem Rotkohl und Kartoffelklössen - en typisk tysk rätt som legat i marinad tre till fem dar. 

Muren

Vår första dag på tysklandsresan tillbringade i Berlin. Jag har varit i Berlin två gånger tidigare, så det passade väldigt bra med en bussrundtur. Sakerna kom liksom på plats. De som inte varit i Berlin tidigare tror jag däremot inte fick ut så mycket av bussturen eftersom det var svårt att veta var i stan vi befann oss. Vi hade turen att få en guide som var uppvuxen i gamla Östberlin och han gav oss sin bild av hur det var att växa upp i DDR.

Vi åkte över floden Spree där gränslinjen mellan öst och väst en gång gick. En bit av den gamla muren står kvar och på den har konstnärer fått måla sina bilder av en trist tid av Berlins historia - muren har förvandlats till ett konstverk.

Currywurst

Vi började vårt tredje Berlinbesöket med en currywurst.

Ligger det i generna?

Vad är det som gör att det är så mysigt att elda? För visst är det fint och härligt när det sprakar i kaminen. Och varmt blir det också.

Vi befinner oss i sommarstugan och hade bestämt oss för att sova i gäststugan - mindre, bättre isolerad, därför lättare att få varm.

Första kvällen flöt allt på på bästa sätt men andra kvällen eldades det på ett sätt som man skulle gjort om man befunnit sig vid nordpolen.

Fint, som sagt, men att sova i en bastu är inget jag kan rekommendera.

Liv utan klocka

Det är inte lätt att leva ett liv utan klocka - alltså följa det motto jag har i min blogg.

Häromdagen när jag skulle åka till Birkagården var jag ute i mycket god tid (hade tänkt att göra en snabbis på Åhléns innan kursen började).

Jag stod och väntade på spårvagnen (tvärbannan i Gröndal) men det kom ingen vagn. Till slut kom det upp ett meddelande på displayen att det hade inträffat en trafikolycka och skulle dröja minst 30 minuter till nästa vagn.

Irriterande men inte så farligt eftersom jag hade bred tidsmarginal. När jag tittade på displayen fick jag se att klockan var två - inte ett. Jag blinkade och tittade igen men klockan var verkligen två.

Jag hade åkt hemifrån en hel timma för sent. Det är sällan jag känt mig så snopen - min marginal var förbrukad innan jag startade och då hade jag ändå inte följt mitt motto utan sneglat på klockan innan jag gav mig iväg.

Den Bosch

Staden, som konstnären Bosch tagit sitt namn efter, hade bestämt sig för att fira sin store son med pompa och ståt. Är det 500-års jubileum så är det. Hela stan var smyckad. Man kunde inte gå många steg utan att bli påmind om vad det är för ett år i år.

Vi beslutade oss för att gå en slinga där Bosch figurer hade förkroppsligats och kunde beskådas. Vi började vid torget där både Bosch själv och hans hus finns...

 

.... och fortsatte i sakta mak genom den fina stan.

Efter en stund dök de upp - den ena figuren efter den andra. 

Vi kände igen figurerna från gårdagens museibesök men de hade vuxit till sig ordentligt.

 Otroligt läckra figurer men ganska svårbegriplig.

 

Och så var vi tillbaka på torget igen. Där klättrade det konstiga figurer uppefter stolpar. Vi var nöjda och avslutade vår resa med en tidig middag.

Hieronymus - äntligen

Hieronymus Bosch är ett artistnamn. Egentligen hette den kände konstnären, från staden Den Bosch, Jerome van Aeken. Han var den förste (som man känner till) person som tog sig ett artistnamn. Namnet tog han efter sin födelsestad - staden  's-Hertogenbosch eller Den Bosch. I år har man slagit på stora trumman i Den Bosch och anordnat en utställning till hans ära -  500 år efter hans död.

 

Hieronymus Bosch är en märklig konstnär. Hans målningar handlar mestadels om himmel och helvete och är fulla med allt möjligt - de mest konstiga figurer man kan tänka sig. Bosch är en fascinerande konstnär - väl värd en resa till Holland. 

Det var en mycket välordnad och instruktiv utställning där de flesta av Bosch tavlor visades men tyvärr fick man inte fota. Klicka här för att se mer av konstverken 

Bosch tavlor visades på museet men hela stan var en enda stor utställning. Ena dagen tittade vi på museets utställning, andra dagen besökte vi en utställningshall och gick en promenad runt stan där flera av Boschs figurer hade placerats ut. Man kunde också åka en Boschbåttur i de underjordiska gångerna men det hade vi inte tänkt på att beställa i förväg - slutsålt.

Kontrast

Efter tre nätter på fjärde våningen, toalett i korridoren som ständigt var upptagen, enbart kallt vatten i duschen och minimalt avlopp i handfatet lämnade vi vårt hotell i Amsterdam och tog tåget till staden den Bosch.

Vårt nya hotell skulle ligga tio minuters promenad från centralen, precis vid torget. Det gick lätt att hitta dit men när vi kom in i receptionen blev vi något fundersamma. Hade vi verkligen kommit rätt? Allt såg för bra ut. Vi borde inte kunna bo så fint när vi skulle betala "så lite" men vi var på rätt ställe - det var på Golden Tulip som vi hade bokat två enkelrum med dubbelsängar.

Förklaringen kom direkt. Vi hade inte bokat rum för fyra personer - utan för två. I Holland betyder inte dubbelsäng att det är en säng för två personer. Där betyder dubbelsäng att det är en bred säng. Står  det dessutom enkelrum är det uteslutet att två personer ska kunna övernatta i rummet. Trots att det var fullbokat lyckades de trolla fram två dubbelrum åt oss - allt löste sig och vi kunde ta hissen till rummen som hade både toa, varmvatten i kranarna och fungerande avlopp. Vi hade bytt upp oss från en stjärna till fyra!

Vårt fyrstjärniga hotell

Så var det dags att vandrar vidare till resans mål - utställningen om Hieronymus Bosch!

Intensivt

En hel dag ägnade vi åt Amsterdam - det blev en intensiv dag.

Vi hann med:
- ett museibesök - jag valde Rijksmuseet 

Mjölkerskan av Johannes Vermeer

Kvarnen vid Wijk; van Rulsdael

- en guidad båttur på Amsterdams kanaler,

- några fikapauser, 

- ett besök i Anne Franks hus och 

Ett fint hus i Amsterdam, men inte Annes

- att äta moules frites  på kända Café de Prins. 

När vi kom tillbaka till hotellet hade vi varit i farten i 12 timmar. Inte kan man tro att det är pensionärsgänget som är på semesterresa.

Blommor

Förutom Boschutställningen skulle vi besöka parken Kreukenhof - därför studerade vi väderleksrapporterna väldigt seriöst. Vi ville åka till denna fantastiska park en solig dag. Vi lyckades - fick toppenväder. Senare visade det sig att vi fick fint väder varje dag på vår resa. Det blev en extra bonus.

Vi tog tåget från Amsterdam till Harlem sen fortsatte vi med buss - fungerade hur bra som helst.

Vi gick runt och njöt i flera timmar och tittade på storslagna, färggranna och vackra planteringar. Mycket imponerande. På hemvägen stannade vi och åt middag i Harlem.

Dagen skulle avslutas med ett besök i Anne Franks hus men kön som började vid entrén fortsatte i det oändliga och vi var trötta i benen efter allt traskande. Därför skrinlade vi museet och satte oss i stället på en uteservering och beställde in ett glas vin.