Överlevare

Min Cambria har varit ensam hemma sedan midsommar, alltså i mer än sex veckor. Ingen har pratat med den och ingen har vattnat den. Jag blev därför ganska överraskad när jag möttes av en blommande orkidé när jag kom in i lägenheten.

Så gick jag ut på balkongen och där möttes jag av ännu en överraskning. Det stendöda och nedsågade olivträdet hade vaknat till liv och fått massor med sidoskott. Mitt olivträd ser inte längre ut som man förväntar sig att ett olivträd ska se ut men man har väl rätt att vara avvikande även som olivträd och att vara olivbuske är ändå ganska originellt.

Kollektiv

Jag har alltid känt ett visst sug efter att bo i kollektiv men längre än till tanke har jag aldrig kommit. Tror kanske inte att jag är tillräckligt social för att platsa. Det är trevligt med gemenskap och långa middagar där alla pratar i munnen på varandra men det är också skönt att vara för sig själv, slå sig ned framför TVn och titta på en deckare eller Ernst, utan att bli störd.

Men nu har jag funnit det ideala kollektivet - några veckors gemenskap i sommarstugan. Några dar är vi många, sen åker några och andra ansluter. Vi delar på matlagning och handling - är vi sex vuxna behöver jag bara stå för middagen var sjätte dag men får äta jättegod mat varje dag eftersom alla anstränger sig på sin dag och ofta lagar sina specialiteter. Efter några veckor har alla åkt hem för att börja jobba eller gå i skola men maken och jag kan sega på ytterligare en tid - nu i stilla lunk med samma mat flera dar i följd.

Även om vi är många kan vi dela upp oss och göra olika saker. Två "utflykter" står dock alltid på schemat.

Tillsammans med yngsta dottern åker vi varje år till Tjörn och besöker Akvarellmuseet i Skärhamn. I år var Disney-tema. Intressant att höra guidens berättelse om "Disneys world" - så otroligt stor och mångsidig verksamheten är. De målningar som visades var alla hämtade från det gigantiska biblioteket i Hollywood där det finns 65 miljoner refuserade målningar. För att få behålla så många konstnärer som möjligt lät Disney alla tecknare få stor frihet och själva bestämma hur hens "ruta" skulle se ut. Sen träffades man på måndagsmöten och bestämde vad som skulle användas och vad som skulle gå vidare till det stora biblioteket för refuserade verk - inget kastades.

Den andra obligatoriska "utflykten" går till soptippen i Lysekil - den jag brukar kalla världens vackraste soptipp. Det spelar ingen roll hur lite jag än köper, till soptippen måste vi alltid åka. Ett framsteg kunde jag dock konstatera i år. Vi slängde bara ris och grenar.

Fiskebäckskil

Nu har den efterlängtade sommaren äntligen kommit till Bästkusten - jag menar Västkusten - och vi har gett oss iväg till Fiskebäckskil för att äta glass.

Anna

Den dag det inte regnade (från mitten av juni till mitten av juli), men ändå blåste för mycket för en fisketur, åkte vi till vad jag tror är en av världens finaste konst/hallar/fält/parker. Vi åkte till Pilane på Tjörn. I Pilane visar man stora skulpturer av kända konstnärer från när och fjärran. I år var huvudattraktionen "Anna" - ett jättehuvud på en ung flicka - av Jaume Plensa från Spanien.

Man visar konstverk av tolv konstnärer. Jag tyckte alla verken var bra (se hemsidan) men gillade speciellt Maria Miesenbergers "Human Ostrich" (strutsmänniska). Det kan bero på att jag sett konst av Maria M vid flera tidigare tillfällen och alltid tyckt hon gör tuffa människor placerade på ovanliga ställen. Hon har bl.a. utsmyckat Enskede gårds tunnelbanestation och Artipelag. Den här gången hade hon gjort en skulptur som föreställde en människa stående på en slående vacker plats med utsikt över hav och öar i Bohuslän. Men hennes figur vill inte titta och njuta av det vackra utan stoppar huvudet i sanden - nej stenen. Jag tyckte detta konstverk har en symbolisk innebörd. Vi ser inte det vackra och fina eftersom vi inte lyfter blicken utanför vardagen utan grottar ned oss.

 

Vad ska bort?

I programmet "Fem myror är fler än fyra elefanter" visade Brasse upp tre, fyra saker som hade likheter med varandra men en av sakerna var samtidigt annorlunda. Sen skulle Eva och Magnus gissa vad som skulle bort. När de gissade fel sa alltid Brasse "Fel, fel, fel!".

Nu har jag gjort en likadan gåta och jag kommer inte att behöva säga "Fel, fel, fel!" för det går inte att missta sig på vad som ska bort den här sommaren. Den nyinköpta vattenkannan ska bort. Stövlar och sydväst är två attiraljer man behöver varje dag men vattenkannan är helt onödig - även om den är snygg och pryder sin plats (gubben på väggen tittar bara på och ingår inte i gåtan). Här regnar och här blåser. En gång har vi varit ute och fiskat (fick till slut 7 makrillar) sen har vi fått  hålla oss inomhus med undantag för vår uppgift som hundvakt.

En fördel har dock regnandet - vår nysådda gräsmatta har utvecklat sig på detta sätt - och det är ju trots allt bra.

Gräsmatta 12 juli

"Gräsmatta" 29 juni

Det skulle kunna vara mitt eget fel att sommaren blivit så formidabelt dålig - först går jag och köper ny baddräkt, sen ny vattenkanna och så gör jag en liten "installation" på altanen - hänger upp alla solhattar utomhus så att de ska vara lätta att hitta. 

Fast "Nej" jag tror inte på sådant tjafs - det är nog uppvärmningen av vår atmosfär som leder till denna evinnerliga blåst. Fram för mer promenerande och mindre bilåkande.

Var är de?

Soligt men blåsigt och kallt på årets första fisketur.

Bra att vi har fika med oss för något annat ätbart verkar vi inte få idag.

21.37

Klockan 21:37 dog påven Johannes Paulus II.

Klockan 21:37 är också namnet på Karin Alfredssons deckare som till stor del utspelar sig i Polen - landet där påven Johannes Paulus föddes.

När jag läst ut Sven Lindqvist bok "En gift mans dagbok" kände jag mig sugen på att läsa något helt annat - gärna en deckare. "Min" bibliotekarie tipsade om Karin Alfredsson, som hon själv gillade.

Klockan 21:37 handlar om vilka möjligheter kvinnor i olika tider har att avbryta en graviditet. Förr, när aborter inte var tillåtna i Sverige, åkte kvinnor till Polen. Men idag, när katolska kyrkan får ett allt starkare grepp om det polska folket, har det i praktiken blivit omöjligt att få abort där. Ett intressant tema.

Ett tag kändes boken så obehaglig så jag fick lägga den åt sidan. Men så bestämde jag mig för att läsa ut den och när den var slut kände jag mig lurad. Det var ju ingen deckare. Det blev inget av något. Vissa av de "historier" som berättades kändes helt obefogade.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tyckte boken var intressant men att saluföra den som deckare är inte helt rättvisande. Den kan snarare ses som  ett inlägg i debatten om kvinnors rätt att få bestämma över sina kroppar - men en sån bok får inte, hur intressant den än är, på långa vägar så många läsare som en deckare. Så det var väl ett taktiskt riktigt grepp att kalla den för deckare om syftet var att sprida ett budskap som annars skulle förblivit "ospritt" men jag kände mig lurad.

Riva murar?

Många pratar om att man ska riva murar - men inte vi. Nej, vi bygger nya.

Men ska jag vara riktigt ärlig började vi också med att riva två gamla syllmurar, innan vi byggde de nya. Ska jag vara ännu ärligare var det inte heller vi som byggde de nya murarna utan vi lämnade ut uppdraget till en entreprenör och det var en j-a tur.

Att det skulle vara ett så gigantiskt jobb att bygga en mur, kunde vi inte drömma om. Nu har det varit folk här i snart tre veckor och jobbat och jobbat. En av arbetarna kommer från Litauen. Han jobbar med anläggningsarbeten i Sverige 7 månader om året. Jag har aldrig sett någon jobba som denne man. Om han tar fem minuters rast varannan timma överdriver jag inte. Till slut var jag tvungen att fråga honom om han hade varit idrottsman i sin ungdom. En vanlig människa skulle inte kunna hålla detta tempo, timma ut och timma in. Det visade sig att han varit boxare.

Men så, efter tre veckor, var allt klart och vi var så nöjda. I stället för att hålla på och jobba med att bygga murar under två - tre somrar, att få ont i ryggen och bli sura och irriterade över allt jobb och att aldrig få "ordning och reda" omkring oss, var allt fixat på bara några veckor - tack vare den rörliga arbetskraftsinvandring som gäller inom EU. Toppen.