Första kollektivhuset

När man är hemma hela jul- och nyårshelgen, inte har särskilt mycket att göra, har all mat lagad och det är perfekt promenadväder tar man sig  en "5-6 kilometers" varje dag. I efterhand kan jag via "tracker" i min telefon se hur jag gått, hur långt jag gått och vilken medelhastighet jag haft - suveränt och inspirerande för nya stordåd.

Vi har i huvudsak koncentrerat oss på Kungsholmen - gått i samma område från olika håll, läst och försökt memorera gatunamn och inse hur gatorna hänger ihop. I går kom vi till ett hus som vi kände igen. Det visade sig vara polishuset på Bergsgatan. Huset där vi för ett par år sen hämtade ut våra pass. Nu vet vi var det ligger - inte bara hur man hittar dit.

Målet för våra promenader var det lilla, mysiga och röriga cafét Petite France, som dottern och jag besökte i höstas. På vår första promenad hittade jag det inte. Andra gången hade jag kollat upp att det låg på John Erikssongatan men även då var det svårfunnet.

Cafėt visade sig ligga i Stockholms första riktiga kollektivhus, ritat av Sven Markelius som i sin tur inspirerats av Alva Myrdal. Huset bestod från början av små lägenheter med var sin kokvrå. Mat kunde skickas upp till lägenheten via mathiss och smutstvätt kunde skickas för tvätt i nedkast direkt till tvättinrättning. Jag vet inte om byggnaden fortfarande används för kollektivboende men jag noterade att den lilla mjölkaffären som från början legat i huset inte längre finns kvar.

Tufft hus med populärt franskt café i bottenvåningen.

Så här såg Västerbron ut när vi hade den i förgrunden...

.... och så här såg det ut uppe på bron

Tradition

Julafton, ja hela julen ska firas på samma sätt - år ut och år in. Jag har till och med på mig samma klänning. Köpte den för 20 år sedan - till min 50-års dag. Numera används den bara den 24 december och varje år är jag orolig att den inte längre ska passa.

Med åren tycker jag vi har funnit en bra nivå för vårt julfirande vad gäller mat, paket och stress. I själva verket stressar jag inte ett dugg men så lever jag också "ett liv utan klocka".

Mat fixar sig lätt eftersom vi har knytkalas - man får äta av många sorter men behöver bara laga några få själv - och vi ger och får endast ett paket.

I år blev nog lilla barnbarnet som fick en bil allra nöjdas. Han gick direkt ut i köket och började köra den nya taxibilen och när han såg hur den funkade sa han "Vilken underbar bil!"

Adventskalender

När min "Stockholmskurs" gick på rundvandring i Gamla stan fick vi veta att man öppnar "en lucka" varje dag under hela december. Det kan vara ett fönster i ett hus, att man får gå in på en gård som normalt är stängd eller liknande.

Jag bestämde mig för att gå på flera lucköppningar och få se lite av det som annars är gömt. Men så åkte jag till Andalusien och glömde bort Gamla stan. Gick inte dit en enda gång förrän i går - när jag hade blivit påmind.

Maken, dottern, hennes lille kille och jag åkte dit. På väg till "luckan" råkade vi stöta på äldsta barnbarnet som var ute på klappjakt.

Vi blev därför fem stycken som gick till en liten gård bakom finska kyrkan och lyssnade på fin sång och en liten julbetraktelse om första världskriget. Bra och tänkvärt.

Sen stannade vi "Under kastanjen" och åt gemensam middag. Blev en trevlig inledning av julen.

Reservdelar

För snart 40 år sedan flyttade vi till Norrland. Sen dröjde det inte länge förrän vi fick tillgång till (= började köpa) älgkött - som skulle malas. Då krävdes assistans.

Denna assisterande assistent har mer eller mindre gått varm sen dess. Men inför stundande julbak kände sig den s.k. rullen trött och slutkörd och gav upp. Vad göra? Julbak utan assistent är tungt. Lösningen var enkel - det var bara att knalla iväg till närmaste återförsäljare och köpa ny rulle

Ny rulle, gammal skrapa - olika färg = produktutveckling

Fantastiskt att det finns  produkter som kan kompletteras efter 40 år.

Drakens stad

Det gick dåligt för mig - när jag spelade plump i helgen.

Åkte upp till Sundsvall för att spela kort med mina "gamla" arbetskamrater - trevligt men uselt spel. Jag kom sist, långt efter alla andra.

En förklaring kan vara att jag inte har kunnat vara med och spela de sista gångerna - men att jag skulle bli så dålig för att jag har missat två tillfällen låter inte troligt. Nej, orsaken måste vara att jag fick så erbarmligt dåliga kort - giv efter giv.

Nu får jag hoppas att turen i stället står mig bi nästa gång, när vi ska gå till kasinot och spela Black Jack.

Saffran utan smak

Har saffran förlorat i smak?

Jag tycker inte saffransbullar smakar saffran längre. Inte heller mina saffransskorpor smakar saffran trots att jag har ökat mängden gult pulver.

Till årets bak av lussebullar lät jag saffranet ligga och dra i konjak och socker i två dygn innan jag bakade. Sen kompletterade jag (efter att ha provsmakat på degen) med ytterligare en "påse". Lika fullt tycker jag inte bullarna smakar saffran.

Frågan är om det inte är "saffran" i påsarna längre. Jag har testat både saffran, safran och soffran (det kanske är samma sak men på olika språk - vet inte) och jag har använt saffran jag köpt hemma i affären och sådan jag köpt i Turkiet - med samma dålig resultat. Enligt "Sara bakar" - en av mina favoritbrödbloggare - är saffran ovanligt billigt i år 18 000 kr kg jämfört med 66 000 för tre år sedan. Kan förklaringen vara att stora skördar ger saffran med mindre smak.

Men även om smaken (och delvis den gula färgen) är svag är saffransbullarna ändå goda tilltugg till morgontet och ger en försmak av jul.

Andalusien

Det första vi fick syn på när vi steg av flygbussen i Málaga var apelsinträdet utanför vårt hotell.

Överallt fanns dessa vackra träd dignande av apelsiner. Men ingen plockade frukterna - de fick hänga kvar som julgranskulor. Jag tror apelsinerna är sura och bara odlas för att pryda gatubilden. Vi såg enstaka träd, vi såg träd planterade i rader och på sina ställen såg vi hela apelsinlundar.

Apelsinlund med inbyggd bevattning

Trots att vi var ute och åkte i december såg vi bougainvillea och rosor som blommade men också många andra blommande växter som jag inte kan namnen på. Det skulle vara roligt att se den blomsterprakt som juni kan uppvisa.

Palmer växte överallt och i trädgårdarna fanns häckar av buxbom och myrten. Ett karaktäristiskt inslag i landskapet var de pampiga cypresserna.

Om vi såg många apelsinträd såg vi än fler olivträd. Genom bussfönstret, på vår resa från Màlaga via Sevilla och Cordóba och tillbaka till Málaga, såg vi stor fält med olivträd i olika storlek. Vår chaufför berättade att i Andalusien låter man inte olivträden bli mer än 15 år - sen ersätts de med nya plantor. Vid ett tillfälle stannade vi och tittade på gamla redskap för olivpressning och för att köpa olivolja. Jag som åkte med lätt packning fick dock avstå - får gå till Konsum i stället.

¨

I och med att Andalusienresan är gjord är också min kurs på Birkagården slut - sorgligt. Nu har jag bara min Stockholmskurs på onsdagar kvar som inbokad aktivitet. Vad ska jag göra nästa år?

"Morens sista suck"

Resans höjdpunkt var besöket i Alhambra.

När Ferdinand och Isabella intagit Granada 1492 var hela den Iberiska halvön under kristen överhöghet och Spanien hade blivit ett enat land.

Uttrycket "Morens sista suck" lär syfta på det vemod och den sorg den siste moriske härskaren Boabdil kände när han vände sig om och såg det vackra palatset Alhambra för sista gången. Hans mor lär ha sagt: "Här står du och gråter som en kvinna för det du inte kunde försvara som en man". (Sexism på 1400-talet.) Allt detta och mycket mer fick vi lära oss på vår studieresa i Andalusien. 

Vi ägnade hela den sista dagen åt just Alhambra - en borg och ett palatsområde på en höjd utanför Granada. Alhambra, som också finns med på Unescos världsarvslista, uppfördes från mitten av 1200-talet till slutet av 1300 talet och består bl.a. av borgen Alcazaba, Nasridiska palatsen och Karl V palats - uppfört senare, i helt annan stil.

Vi började vandra runt i Alcazaba ...

  

.... fortsatte till  Nasridernas palats...

 

 

... och avslutade vårt Alhambra besök med att titta in i Karl Vs palats - som var fint även det, om än helt annorlunda. 

I anslutning till KarlVs palats fanns en badanläggning, hamam.

 I fjärran reste sig det snöklädda Sierra Nevada.