Hokusai

I dag, när jag var frivilligt utvisad, passade jag på att utnyttja mitt kulturarvskort för första gången. Jag köpte kortet, efter mycket joxande, i julas för att kunna gå in till rabatterat pris lite här och där. Men det har inte blivit vare sig här eller där utan kortet har legat oanvänt i min portmonnä i snart ett halvt år.

Men så i dag passade jag på att åka till Millesgården och titta på utställningen "Hokusai". Bra att jag utnyttjade min utvisning på detta trevliga sätt.

Hokusai var en japansk konstnär som levde mellan 1760 och 1849 - under Edo-perioden när Japan var helt isolerat från övriga världen. Han var mycket aktiv och mycket duktig, gjorde fantastiska målningar och träsnitt och sa att om han fick leva tills han blev 100 skulle han nog kunna lära sig måla.

Utställningen har gjorts för att högtidlighålla att Japan och Sverige nu haft diplomatiska förbindelser i 150 år. Jag kom tidigt till Millesgården och kunde hänga med på den introduktion som museichefen höll.

Utställningen innehöll en hel serie träsnitt från berget Fudzijama (Fuji) och livet i Japan för 150 år sedan.

Det visades bokillustrationer och det visades Mangateckningar. Det var Hokusai som introducerade manga. 

Jättefin utställning.

Snösätra

I vintras, när det var kallt och grått, åkte maken och jag till Snösätra och tittade på graffiti. Då kändes allt lite overkligt.

Nu var det dags för ett nytt besök. Planken skulle målas - det görs varje år - och det var festival. Målet är att få Snösätra klassat som kulturcentrum.

Det var mycket mer liv i Snösätra idag är det var sist vi var där. Många målade, många var där och tittade och en del sålde mat i foodtracs. Men trots det hade jag förväntat mig mer. Mer av allting och framför allt trodde jag det skulle vara mycket mer musik. Men en trevlig utflykt blev det i det fortfarande lika fina sommarvädret och den här gången var vi inte ensamma.

Kändistätt

En strålande vacker försommardag begav vi oss iväg till Mälarhöjdens friluftsteater och deras barnteaterföreställning "Rödluvan och vargen" - dottern, hennes två killar och jag.

Vi åkte till Bredäng, som jag numera är ytligt bekant med, och promenerade till teatern - en liten, liten teater inne i skogen med en skymt av Mälaren i förgrunden. Vid entrén bjöds barnen på popcorn och klubba. Den som inte hade med sig eget fika kunde köpa lite av varje.

Medan vi, som kom i god tid, åt vår medhavda matsäck strömmade publiken till och det var kändis efter kändis. Det är tydligt att man ska bo i Mälarhöjden om man är "något".

Så började då föreställningen som jag tyckte var riktigt bra. En rolig, fartfylld miniföreställning (30-40 minuter) där det både var hemskt och fint. De goda segrade och den stygga vargen blev ekovegetarian - mycket passande i denna del av stan.

Sommaren kan nog inte bli bättre än så här men det kan ju komma fler lika bra dagar.

Slut

Idag har vi haft vår sista lektionen på temat "Länderna kring Östersjön". Ett trevligt läroår är slut. Nu börjar sommarlovet. Ser lite fram emot det - sommarlovet och sommmarlivet. En av "grejerna" med ett halvstrukturerat pensionärsliv är att året indelas i faser - termin avbryts av sommarlov och kursdag av ledig dag.

Min nuvarande kurs är tvåårig -  nästa termin kommer jag att lära mig mer om länderna kring Medelhavet. Verkligen något att se fram emot!

Titt som oftast inträffar det att jag hamnar i situationer då jag har nytta av vad jag lärt mig på Birkagården. Vi promenerade t.ex.  Götgatan (gatan som går mot Götaland) söderut, gick över Skansbron och kom fram till Gullmarsplan. Under Gullmarsplan ska det finnas konst som är värd att titta närmare på - har vår lärare sagt. Jag tittade och tittade men såg mest höga bropelare. Häftiga men knappast konst.

På själva perrongen upptäckte jag dock att taket var utsmyckad. Kanske  var det detta vi skulle titta på?

Bredäng

I vår ambition att lära känna hela Stockholm, inte bara malmarna, hade turen kommit till Bredäng.

I Bredäng - en söderförort två hållplatser innan Skärholmen på "Röda linjen" - skulle det vara s.k. storloppis. Bra anledning att åka dit. Om det är någon gång man kan fynda så är det på bakluckeloppisar.

Vi kom till ett helt vanligt förortscentrum - ingen loppis så långt ögat kunde se. Jag frågade och fick veta att det fanns en permanent loppis "nedanför trappan". Bra loppis men inte vad vi förväntat oss.

Bestämde oss därför för att gå till Lyran - ett kafé vi kanten till Mälaren. 

Mycket vackra promenadstråk och jättemycket folk på Lyran (!) så vi avstod kaffet och fortsatte utefter stranden.

Kafé Lyran

Trevligt område (Mälarhöjden) med gigantiska hus men även en liten friluftsteater.

När vi kom fram till en brygga stod folk och väntade på båten (syntes tydligt) och efter nån minut syntes själva båten. Jag tog det som ett tecken. 10 minuter senare var vi hemma, kunde inta soffan och slapp en timmas stärkande promenad.

Samma soffa hade jag intagit redan på morgonen då jag (republikanen) hade tittat på det här tjusiga paret.

Peter Dahl

Nu är det tätt mellan galleri och museibesök för oss birkagårdare. Veckans besök; Sven-Harrys och den retrospektiv utställningen över Peter Dahl.

När man kommer in på Sven Harrys möts man av ett tripplat självporträtt av Peter Dahl. Det är hans sista målning berättade sonen i en filmad intervju som visades i anslutning till utställningen.

Jag kommer annars alltid att förknippa Peter Dahl med skandalmålningen av Sibylla, som visades på konsthallen i Göteborg 1970. Hej och hå vilket hallå det blev. Målningen till och med beslagtogs av polisen.

Jag har väl haft en viss aning om Peter Dahl och hans ofta provocerande målningar och Bellmanssviten kände jag till men att han hade byggt upp en hel egen värd kallad Caribanien (kan jämföras med Elgaland-Vargaland) var nytt för mig.

I Peter Dahls egen fantasivärld, Caribanien, "bor" det inte mindre än 30 000 tennsoldater.

Ska jag drista mig till ett omdöme säger jag att Peter Dahl inte var feg och inte insmickrande men förtjust i erotiska motiv. Han lät sig provoceras och han gick till motangrepp (Vietnamkriget) men jag blev inte direkt förtjust i hans tavlor även om jag nog skulle kunna ha en eller annan i vardagsrummet.

Inte nog med att vi Birkagårdare är idoga galleribesökare vi är också frekventa operabesökare (andra gången den här terminen). Vi tittade på baletten Törnrosa. Fantastisk men onödigt lång med tanke på de trånga platserna.