Nya bokklubbens andra bok "Konturer" av Rachel Cusk var en annorlunda bok.
Medan Faye är kvar i Aten följer hon med sin flygplansgranne på en vådlig båtresa. Flera makabra inslag inträffar bl.a. flyttar den pratsamme grannen vid ett tillfälle kroppar i ett mausoleum. I flera monologer ingår märkliga drömmar och sammanträffanden. Alla kvinnor börjar t.ex. plötsligt blöda när de ska se en opera och i en berättelse slår en matte nästan ihjäl sin hund. Jag förstår inte vad författaren vill säga med de olika berättelserna.
Jag tycker språket är stolpigt, kan bero på översättningen, men det har flyt och boken är lättläst.
"Konturer" är både en besynnerlig och annorlunda bok. Tror aldrig jag läst en bok som nästan bara bestått av långa monologer. Jag saknade en röd tråd, något som håller samman de olika berättelserna, och får mig att vilja läsa vidare.
När vi diskuterade boken på Nybergs konditori, vid Odenplan, där bokcirkeln träffas en gång i månaden, tyckte flera att vi skulle se varje monolog som en separat novell. Synd att jag inte tänkte så när jag läste boken för då hade jag nog gillat den bättre.