När vi hade varit i Wien en och en halv dag for vi vidare med tåg till Steiermark. I samma kupé som oss satt en äldre man som var mycket pratsugen. Det var inte helt lätt att följa med i hans långa utläggningar på en svårbegriplig tyska men vi tyckte oss förstå att han skulle ut och vandra i bergen. Efter en dryg timmas resa gick han och en hel massa andra människor av tåget – alla vandringsklädda och försedda med vandringsstavar och ibland också ryggsäck. Vår kupégranne hade bara med sig vandringskäppar. Mat och dryck köpte han på något litet värdshus utefter vägen. Jag tyckte det såg så trevligt ut med alla dessa människor som gav sig i väg på en dryg timmas tågresa för att ägna dagen åt att vandra i bergen.
Nu är det väl dags för mig att snöra på mig vandringsskorna och ta bussen till Ånge och ger mig ut och vandra! Njaa, vi får väl se.
Varför inte!
SvaraRadera