Då fördriver han tiden med lite dataspel och jag med lite datorknappande. Jag tror han är på bättringsvägen för han ser ganska nöjd ut med sitt tidsfördriv. För säkerhets skull har han garderat sig med en skål - om det onämnbara skulle hända igen.
Plötsligt säger lille Hugo: "Snart är klockan ett!" - och det var precis vad hon var. Oj, vad jag blev imponerad. Tre år (eller fyra?) och kan redan klockan!
Ja, riktigt så bra var det nu inte för strax efter sa han "Nu är klockan två". Det är allt tur att det finns både sekund- och timvisare. Tänk om en timma skulle ta fem sekunder i stället för 3600. Jag vågar inte ens tänka på hur gammal jag då skulle ha varit.
Vilken tur att du kunde hämta honom idag när dagis ringde... när jag var i Norge och Björn i Tyskland. Tur att baljan fick förbli tom också.. peppar peppar..
SvaraRadera