Jag har inte alltid varit ute i god tid - snarare har jag ofta varit lite sen och då och då till och med kommit för sent. Nu tycker jag dock att jag blivit bättre på att passa tider och det händer ganska ofta att jag kommer först när jag ska träffa någon.
I går när jag skulle äta lunch med en arbetskamrat (=pensionär) blev jag därför inte förvånad att hon inte satt och väntade när jag kom - jag kom väl först igen. När hon inte kommit efter en stund beställde jag ändå lunch, gick och satte mig och tog upp telefonen för att ta reda på vad som hänt. Längre hann jag inte innan det ringde och min lunchkompis frågade var jag var någonstan.
Alltså - nu räcker det inte att tänka på att komma i tid, nu måste jag också tänka på att gå till rätt ställe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar