Nu har jag helt förlorat mina tidsbegrepp!

Dottern har varit i Indien en hel månad. Jag bokade biljett till Stockholm för att kunna möta henne på Arlanda när hon kom hem. Det hela var tänkt som en överraskning. Ner ena dagen och hem nästa.

Döm om min förvåning när någon plötsligt ringer upp mig och säger "Hej, nu är jag hemma igen!" Det är inte helt enkelt det här med "Ett liv utan klocka".