Rembrandt och polarna

Vår sista dag i Amsterdam ägnade vi åt Rijksmuseet. Museet är gigantiskt men eftersom det håller på att restaureras var allt utom en flygel stängt. I den öppna flygeln visade man några av de allra mest kända verken så vi kunde få en samlad bild på några timmar. Vi hyrde var sin "öronguide" och tittade på allt i den öppna flygeln - sen var vi mätta. Det fanns två typer av audioguider en formell och en lite mer informell - vi valde var sin informell och det visade sig vara ett bra val. Guiden, som själv var konstnär, berättade vad han såg och upplevde när han tittade på konstverken - som inte bara var tavlor. Mycket bra och inlevelsefulla berättelser.

Van Gogh är en mästare men även Rembrandt och kompisarna är suveräna. I van Goghs tavlor ser man hur han upplevde solrosor, kyrkor mm. Tingen blir levande och får en själ. Rembrant, van Hals, van Dyck och de andra Holländska mästarna målar levande tavlor på ett annat sätt - med så många detaljer att det nästan känns som man skulle kunna röra vid spetsar mm. För att inte tala om ljuset som ger sådant liv åt tavlorna och kompositionerna - allt blir så enastående när man står framför tavlorna och hör någon inlevelsefullt berätta om dem. Bara dessa två museer är värda en Amsterdamsresa - men vänta tills värmen har kommit.

Inget fotoförbud på Rijksmuseet inte!

På väg till museet åt vi frukost på ett café och där hängde också en Nattvakt!

När vi lämnat Rijksmuseet gick vi till hotellet, hämtade våra ryggsäckar och begav oss till stationen. På vägen hade jag tänkt att köpa lökar. Jag hade bestämt mig för två sorter (som jag sett när vi besökte blomsterparken) men urvalet var ganska begränsat så det blev inga lökar. Lite snopet. Sen passade vi på att äta pannkakor, som är en specialitet i Amsterdam, innan vi tog tåget till flygplatsen. Jag tror det var på denna sträcka som två tåg frontalkrockade ett par dagar senare. När man åker tåg känner man sig så säker - man befinner sig på marken och allt verkar så tryggt. Inte för ett ögonblick kan man tro att två tåg kan köra på samma räls i motsatt riktning - sådant trodde jag att man hade byggt bort.