Veteranbilar

Häromdagen gick jag och lyssnade på föredrag om Veteranbilar! Jag misstänkte att det bara skulle vara män som lyssnade på ett sådant föredrag men där misstog jag mig. Visst var det fler män än kvinnor men jag var långt ifrån ensam.

Föredragshållare var Lars Stattin, som jobbar halvtid som violinist i Sundsvalls kammarorkester. Resten av tiden ägnar han åt att bygga veteranbilar. Folk köper gamla skruttbilar och lämnar in till honom, så fixar han till dem. Han jobbar på timtaxa och det verkar inte vara billigt - men vem har sagt att en hobby ska vara billig? Nu trodde jag väl, i och för sig, att om man har en hobby så ska man ägna sig åt den själv -  inte lämna in och låta någon annan fixa sin hobby men men.

Lars pratade om karosserier och chassin så det stod härliga till. Förr hände det att man bytte karosseri mellan sommar och vinter - precis som vi byter mellan sommar- och vinterkläder. Det fanns även s.k. hardtopp, som man satte på vinterbilen - svårt att tänka sig att samtidigt som man byter till vinterdäck byter man också till vinterkarosseri.

Föredragshållarens egen bil

Visst ser det väl ut att vara en bekväm bil!

Lars berättade följande lilla anekdot om Ivar Krûger. Krüger hade, på sin tid, både bil och chaufför. När chauffören tyckte att herr Krüger borde byta bil - fick han (chauffören) i uppdrag att prata med bilverkstaden om lämplig bil men när han tog upp ämnet på verkstaden fick han svaret; "Gäller det en ny bil vill jag prata med huvudet och inte med ändan". Nästa gång verkstadsägaren träffade Krüger och började prata bilar, sa Krüger att om det gällde ny bil fick man allt prata med hans chaufför!

Det är roligt med folk som skaffar sig hobbys och blir så engagerade att de lär sig allt om såväl ämne som hantverk och dessutom har förmåga att berätta om sin hobby på ett engagerat sätt.