Vilken strand!

Efter stadsbesök och musibesök tyckte vi det var dags att utforska den närmaste omgivningen på vår sista "fria" dag.

Vi bor inte långt från Stilla Havet men nivåskillnaden är säkert 75 meter, kanske mer. När vi fått klart för oss var vi skulle kunna ta oss ned till vattnet, var det en enkel match att komma dit. Stranden är lång men ganska ogästvänlig - inga mjuka sanddyner - utan mest sten eller grov mörkbrun sand.

 

Vi gick utefter stranden och tittade på surfare, fiskare och glidflygare (jag tror det heter så) och allt annat som försigick där men vi kollade inte de som badade för det fanns inte en enda en.

 

När vi hade fikat på ett trevligt ställe långt ute på en pir fick jag för mig att jag skulle känna om det var kallt i vattnet. Men innan jag hade hunnit böja mig ned kom det en ”jättevåg”och så var jag genomvåt om skor och byxbenen – som tur var, var det varmt i vattnet.

Även om det var en stor våg som sköljde över mina fötter var det ingen tsunami. Tsunamivågor (heter det verkligten så?) är annars inte helt ovanliga här och utefter stranden finns det varningsskyltar som visar hur man så snabbt som möjligt ska ta sig därifrån. Jag hoppas de har sirener som varnar i god tid eftersom stranden är flera kilometer lång och det är mycket glest mellan trapporna som leder upp till tryggheten.

När vi gått både länge och väl frågade vi några pojkar var nästa uppgång fanns och fick då veta att det bara var att vända tillbaka samma väg som vi hade kommit, annars var det stor risk att vi skulle bli rånade.  Jag fick inte klart för mig om han var seriös eller om han ville ha två passagerare till sin taxi.