Något psykiskt

Jag följer, som jag nämnt tidigare, Jan-Erik Kaisers blogg Årskortguld och när filmen En man på resa (som handlar om hans resande) skulle visas på kortfilmsfestivalen på Bio Rio gick jag och en "gammal" arbetskamrat dit. Vi kom i god tid, satte oss mitt i salongen och tittade på den trevliga filmen.

Det var inte första gången jag var på filmfestival och jag var därför övertygad om att man skulle tända ljuset mellan filmerna, så att vi skulle kunna lämna salongen när filmen var slut - men där hade jag fel. Här körde man filmerna i ett svep och vi blev så att säga fast i den kolsvarta salongen. När vi sett tre filmer bestämde vi oss, trots vårt besvärliga läget mitt i raden, för att tränga oss ut. Folk stönade och suckade och tyckte vi var mycket störiga men vi hade ett späckat program och måste ut.

Väl ute i ljuset upptäckte jag att jag hade tappat min kasse. Jag pratade med arrangörerna och de tyckte jag skulle ta en ficklampa och ge mig in och leta. Helt omöjligt! Inte kunde jag ge mig in och störa alla igen - ta plats och leta och rota med en tänd ficklampa mitt under filmvisningen. Dessutom kom jag inte ihåg vilken rad vi hade suttit på. Nej, jag fick allt återkomma vid ett senare tillfälle.

När dottern (som bor ganska nära Bio Rio) begav sig till biografen för att leta efter min kasse, sa arrangören att det hade hänt något konstigt med två damer tidigare under eftermiddagen. De hade tappat en kasse men vägrat att gå in och leta efter den utan gett sig i väg, hals över huvud. "Det var nog något psykiskt som hade hänt!