Tufft program

Det är ett tufft program vi har på vår pensionärskurs.

I tisdags var det föredrag från morgon till kväll. Igår var vi på Stora Karlsö hela dagen - en fantatstisk dag - sen avslutade vi dagen med att lyssna på förderag mellan sju och nio. Idag har vi åkt buss till Hoburgen med stopp i ett antal naturreservat och medeltidakyrkor. Vi besökte också fågelmålaren Lars Jonssons museum. Trots att det blir lite mycket av det goda är det rätt roligt att höra hur man tolkar de symboler och målningar som finns i alla dessa Gotländska kyrkor.

92 stycken

Det finns inte mindre än 92 kyrkor på Gotland och alla dessa kyrkor är från medeltiden. Vi har inte tittat på alla men ännu återstår det flera dagar av vår kurs så....

Johannesnycklar

Så har vi då kommit iväg på vår seniorkurs om "Gotlands natur och kultur". Vi anslöt oss till de övriga deltagarna vid båtterminalen och åkte vidare i gemensam buss till Hemse.

När vi hade ätit middag på folkhögskolan hade det, under över alla under, blivit solsken. Mycket bra timing - omslag i vädret precis när vi skulle ut och titta på blommor. Vi gick till ett änge - ett öppet landskap som blir omskött på ett speciellt sätt - och tittade på orkidéer. 

Allt hade plötsligt förändrats - solen sken, 16 grader varmt, skir grönska, vackert ljus och en massa fina blommor. Lovar bra inför morgondagen.

Var har vi hamnat?

Kallt, isande kallt och regn. Vi börjar tro att något har blivit fel - kan det vara jetströmmarna som bråkar med oss igen så att det blivit vinter en gång till i år eller är det inte Gotland vi hamnat utan Island? I morse var det fyra grader.

Det var omöjligt att vara ute längre stunder. Att bara sitta inne var inget alternativ men det var det däremot (ett alternativ alltså) att hyra bil - så det gjorde vi. Sen satte vi kosan norrut och fick en riktigt trevlig dag inne i bilvärmen samtidigt som vi kunde se ett omväxlande och fascinerande landskap - inte minst tyckte vi om Furillen och Langhammars på Fårö.

I morgon köper jag ett par långisar fastän det snart är juni månad!

Hur gammalt är facebook

Vad ska man göra i Visby när sommaren inte vill komma hit? Det går inte att sitta och dricka latte på en uteservering - då rikserar man att frysa fast. Vi gick till turistinformationen och bestämde oss för att följa med på rundvandring längs muren, som man annonserade om. Det blir nog bara vi som går rundvandringen denna isande kalla lördagseftermiddag - tänkte jag. Fel, fel, fel. Det kom mellan 40 och 45 personer.

Vi möttes av en frejdig, 80-årig dam som började med att handhälsa på alla. Sen satte hon i gång att berätta och höll på i över två timmar. Hon berättade om Visbys utveckling från 1200-talet och framåt - fakta blandat med anekdoter. Mycket roligt och faktauppgifterna tror jag var riktiga. Även om jag ställde mig något tvivlande till hennes påstående att man la upp väldens första facebooksida i Visby, för flera hundra år sedan.

När en rik köpman hade byggt det så kallade Burmeisterska huset lät han sina vänner rista in sina namn på små glasbitar. Glasbitarna sammanfogades till ett hela fönster som han satte in i övervåningen på det nybyggda huset - förebilden till facebbok.

Förföljda

Vi, maken och jag, har gett oss iväg till Gotland på en pensionärsresa!

Resan heter "Gotlands natur och kultur". Vi kommer att ge oss ut och titta på fåglar och blommor, lyssna på föreläsningar, åka till kalkbrott och mycket annat - en så kallad "All inclusive"-resa anordnad av senioruniversitetet. För att få se lite av Visby, som trots "All inclusive"-förutsättningarna inte är inkluderad i resan, började vi med en "Exclusive"-del och gav oss i väg två dagar i förväg.

Visby är verkligen en vacker stad men också en mycket kall stad. När jag kollade på väderleksrapporten var här kallst i hela landet. I morgon kommer det att bli ännu kallare och då kommer det också att börja blåsa och så ska det börja regna, men sen.....

Standardsvar

Äldsta barnbarnet skulle göra ett specialarbete om rymden så han och jag åkte till Cosmonova (en stor biograf i anslutning till Naturhistoriska Riksmuseet) och tittade på filmen "Solsystemets värsta väder". I filmen berättade man om de väderleksförhållanden som råder på planeterna i vårt solsystem. Det hela gick ut på att man sände iväg en stor rymdfarkost från jorden och sen skickade man ned anpassade rymdlandare till varje planet och undersökte vilka väderförhållanden som rådde där.

Intressant och faktaspäckad film. Allt verkade mycket seriöst men jag hade aldrig hört talas om vi hade skickat iväg en sådan rymdfarkost från jorden. Var det sant eller hade man hittat på alltihop?

När vi lämnade biosalongen frågade vi om rymdfarkosten verkligen existerade. Kvinnan som jobbade med att visa filmen visste inte om det var en sann film. "Ni får nog ringa och fråga Christer Fuglesang" - sa hon.

Då gick vi till den stora informationsdisken på museet och frågade samma sak. De som jobbade i receptionen diskuterade med varandra en stund sen sa de "Ni får nog ringa och fråga Christer Fuglesang".

Är detta mån tro ett standardsvar som man lämnar på alla frågor man inte kan besvara? Synd att vi inte frågade en fråga till.

Hur ska man göra?

När vi reste runt i Provence bedrev vi ett litet studieprojekt - vi studerade fransmäns och kvinnors sätt att hälsa på varandra.

Alla kvinnor hälsades med kindpuss - gällde både när två kvinnor möttes och när en man hälsade på en kvinna. Ibland gällde det också när två män möttes men då hälsade man oftast genom att skaka hand eller stöta händerna mot varandra på ett invecklat sätt. Man började alltid med vänster kind och fortsatte sedan med höger. Sen var det klart - ibland. Men ibland körde man med vänster kind en gång till. Vi kunde inte se något mönster när man gjorde trean - kanske var man släkt, kanske kom man från samma landsända.

När vi skulle träffa våra "franska" vänner kände vi oss därför ganska trygga - två gånger, börja med vänster. Vad tror ni hände? Jo, de började med höger!! Jag var naturligtvis tvungen att fråga hur de kunde göra på detta sätt och fick till svar att det är kvinnan som bestämmer vilken sida man ska börja med. (Svaret tyder på viss okunskap). När jag kom hem fortsatte jag mina studier. Slutsats; här börjar man alltid med höger kind och nöjer sig ofta med det - en gång.

För att veta vad som verkligen gäller googlade jag och på sajten Vetochetikett fick jag klart för mig  att i Sverige börjar man alltid med höger kind och fortsätter sedan med vänster (tveksamt om två gånger verkligen gäller i de breda folklagren). I Sverige ska man vara lite restriktiv och bara hälsa på detta sätt när man träffar folk man känner väl. I Frankrike ska man börja med vänster och alltid köra tre gånger (stämmer dock inte med mina empiriska studier).

Frågan kvarstår - hur ska man göra när en (acklimatiserad) fransman och en svensk möts?  Det är kanske ett gammaldags handslag som gäller!

Vinterviken

I vintras fick jag syn på en annons på anslagstavlan utanför Vintervikens trädgård - man ville ha fler som kunde jobba i trädgården. Då, när snön låg meterhög, gick jag med i föreningen och anmälde mig till trädgårdsgruppen.

Nu, när sommaren är på ingång, går jag till Vinterviken och jobbar varannan lördag och varannan söndag. Problemet är att jag som pensionär är allt för upptagen och sällan är hemma när det ska jobbas. Jag har dock lyckats ändra några "åtaganden" och kunnat vara med tre arbetsdagar. Trevligt att träffa likasinnade - jobba, prata, fika och lära sig en massa samt, som extra bonus, få rejäl träningsvärk.

Första gången vi träffades låg snön djup. Den gången ägnade vi oss enbart åt att så.

Några veckor senare, andra gången jag var med, hade snön smält och fröerna grott. Då var det dags för omskolning....

...och nu, nästa och kommande helg (26 maj och 2 juni) , är det dags för Vårmarknad (men då är jag på Gotland).

I Vinterviken, som ligger mellan Gröndal och Aspudden, kan man gå runt och titta på alla odlingar och köpa sig en kopp kaffe eller sallad och slå sig ned vid något av borden som finns utplacerade runt i om trädgården - jättemysigt.

Gerillabombning

I går tog vi tvärbanan till Hammarby sjöstad, sen färja till Södra Hammarbyhamnen, promenad över Vitabergen ned till Nytorget för en delad lunch, snabb promenad till Södra Station och tågresa till Spånga för fotbollsmatch och så in till stan igen och fiolkonsert på Skeppsholmen. Sen åkte vi hem och åt middag tillsammans med dotter & Co och så avslutades dagen med Mästarnas Mästare och Hercule Poirot.  Med andra ord - en mycket bra och innehållsrik söndag.

När vi gick från färjeläget vid Södra Hammarbyhamnen upp till Vitabergen passerade vi ett bostadsområde där man bedrev stadsodling i pallkragar - sallad, lök mm. Trevligt att man slagit sig ihop i bostadsområdet och driver gemensamma odlingar - tyckte jag. Bra för granngemenskapen och egenodlade grönsaker på köpet - kan det bli bättre.

När jag sent omsider kommit i säng (klockan var över ett) började jag läsa DN (jag hade inte hunnit med det på morgonen för jag låg efter med fredagskrysset och måste klara av det innan jag kunde ge mig på dagens ((gårdagens)) tidning) såg jag en liten blänkare med rubriken "Det våras för gerillaodling". Där skrev man att det förekommer gerillaodlingar bland annat i Vitabergsparken. Gerillaodlarna tar över en bit mark som inte är deras och planterar växter, grönsaker och träd. Det finns till och med en sajt där man kan se var gerilla tänker slå till härnäst.

Tänk om all bombning kunde ske med fröer!

Det är strukturernas fel!

Jag förundrar mig ofta över att så många yngre män går omkring i kostymer som är för små! De kan bara knäppa översta knappen i kavajen och ärmar och ben är för korta och för smala. Hur kan de tycka att detta sätt att klä sig är snyggt och varför hänger så många på en så fånig trend? Men påverkas gör man - när maken här om dagen tog på sig sin kavaj tyckte jag plötsligt att den såg ut att vara alldeles för stor, vilket jag aldrig har tyckt tidigare.

Jag har tänkt att skriva ett inlägg om fenomenet att dåligt sittande kläder blivit mode och fått sånt genomslag. Det har uppenbarligen Lena Andersson också för lördagens kolumn i DN hade detta ämnet som utgångspunkt. Jag läser ofta det Lena Andersson skriver - alltid tänkvärt, ibland svårt att förstå. Så här skrivet hon bland annat: "Hur kan det som varit tecken på armod, urväxta kläder, bli något som högavlönade söker sig till?"

Lena Andersson är bra för hon ser inte bara fenomen, trender och strukturer utan ger också (sin) förklaring till dem. I kolumnen Allt liv är struktur skriver hon att orsaken till att folk går i urväxta kostymerna ligger i strukturer i samhället. Hon avslutar sitt inlägg med "Jag kommer emellertid inte ifrån tanken att det efter en världsomspännande svält inte skulle vara status i finanskvarteren att gå i urväxt kostym. Men något annat skulle vara det. Ekvationerna upphör aldrig."

Nu har jag gjort det igen

Har vädret blivit sämre på Västkusten? Förr tyckte jag det kunde vara ganska bra men nu tycker jag somrarna regnar bort och påskarna fryser ut oss. Dessemellan blåser det. Kan det vara jetströmmarna som ändrat riktning (det tror dottern).

För att få ordning i "trädgården" åkte vi till stugan för en arbetshelg men vad tror ni hände! Regn och blåst! Döttrarna ringde från Stockholm och berättade att de hade picnic i strålande sol! Då gjorde jag det igen - fixade till ett skåp med hjälp av fina kartonger. Den här gången fick jag fyra kartonger för en dryg femtiolapp eftersom det jättestora varuhuset numera har slagit upp portarna alldeles bakom hörnet.

Jag undrar om jag, trots allt, kanske har en liten pedanterigen någonstans i mitt inre, som har legat väl dold i över sextio år.

Skalka luckorna!

I våras besökte jag Kulturhuset och lyssnade på ett boksamtal med författaren Jan Kjaerstad. Samtalet, om hans bok Normans område***, var så intressant att jag köpte den och föreslog att vi skulle läsa den i bokcirkeln.

Jag sträckläste boken dagen innan vi träffades (jag måste läsa bokcirkelböckerna i sista minuten så jag har dem i gott minne) och tyckte den var fängslande men jag kan inte säga att jag är odelat positiv. Det var en märklig bok, intressant med svårtolkad och i bokcirkeln hade vi helt olika uppfattning om den.

Boken handlade om den mycket framgångsrike bokförläggaren Norman som blir utbränd och går i frivilliga exil på en ö på västkusten. På ön träffar han kvinnan Ingrid och blir förälskad. Litteraturen ställs mot kärleken och mot själva livet. Kjaerstad "droppar" namn på författare, på böcker och excellerar med "konstiga" ord. Det var inte utan att jag kände mig ganska obildad - jag hade bara läst en bråkdel av alla de böcker som bokförläggare Norman refererade till och många ord var nya för mig - men uttrycket skalka luckorna kunde jag!

Bilder och teknik

Jag hade bestämt mig för att resa med lätt packning därför valde jag inte bara bort mina regnbyxor utan också min PC. Jag bestämde mig i stället att blogga från makens iPad (som ingick i hans packning och inget jag behövde bära) men tyvärr fick detta (på grund av mina bristande tekniska kunskaper) till resultat att alla inlägg saknade foton.

Jag kunde infoga bilder men de blev så stora att de inte visades. Nu, hemma i min soffa igen, har jag komprimerat bilderna i min PC och lagt in dem på rätt ställe. Välj etiketten Provence (till höger i fönstret) så visas både inlägg och foton.

Grand final

Det är stor skillnad mellan Nice och Marseille. Marseille är mycket livligare, rörigare, större och intressantare. På ena sidan ett mittstråk (jag vet inte vad gatan heter) kändes det som vi befann oss i Nordafrika - trånga, ringlande gator med kaféer i varje hörn där det satt män och drack kaffe och rökte. Män från olika kulturer klädda efter sina traditioner. Inga kvinnor och barn där inte. På andra sidan mittstråket kunde vi lika väl ha varit i Paris - fullt med märkesbutiker, kvinnor, barn och turister som strosade omkring. Det kändes som vi gick genom olika världar. 

Vi promenerade i gamla hamnen, åkte buss upp till en utsiktspunkt och strosade runt i centrala stan i många timmar. Jag tycker Marseille är en härlig stad och är glad att vi stannade där i två dar; två solskensdagar. Marseille är Europas kulturhuvudstad 2013. Det firar man med massor med evenemang. Vår sista kväll på resan deltog vi i en av festiviteterna - ljusfest i gamla hamnen. Runt hela hamnen (och den är ganska stor) brann det marschaller; på marken, i ljushjul, i klot, i ljusbågar. Hela centrala Marseille var avstängd för biltrafik men inte för människor. "Alla" (säkert flera hundra tusen) hade samlats i hamnen för att delta i ljusfesten. Festligt! En storslagen avslutning på vår resa.

Pensionärsbiljetter

Vi hade tänkt att avsluta vår rundresa genom att åka till Cassis och sedan vandra till Marseille med vi ändrade oss (som vanligt) och beslöt att tillbringa de två sista dagar i Marseille - gåendet skippade vi för tåget.

Vi blev skjutsade till järnvägsstationen. Där hade vi en halvtimma på oss att ordna biljetter. Men det var bara en kassa öppen och många som skulle ut och resa. Tiden gick men kön förblev i stort sett oförändrad. När fem minuter återstod innan avgång, letade vi rätt på en automat och fixade (efter flera omtag) biljetter själva. Sen rusade vi till tåget och hann med - med ett nödrop.

Järnvägsstationen i Marseille

När konduktören kom och tittade på biljetterna, visade det sig att vi hade köpt biljetter som var ogiltiga. Han stod där en stund och pratade och förklarade vad vi gjort för fel - vi var helt tysta. Så  ruskade han på huvudet och gick vidare och vi kunde åka till Marseille på våra ogiltiga biljetter Där avslutade vi dagen med en bouillabaisse (fisksoppa), i gamla hamnen - gott och dyrt och överreklamerat, enligt min smak.

Ett svenskt hem

När vi skulle äta vår sista frukost i Nice var "vårt" kafé, stängt! Hoppsan - vad kom detta sig? Jo, det var första maj och då ska man ut och manifestera (eller demonstrera som vi säger) inte servera kaffe. Skulle alla kaféer vara stängda, tro? Nej, vi hittade snabbt ett nytt ställe där vi kunde sätta oss. Medan vi satt där kom ägaren från "vårt" gamla fik gående förbi och vinkade och hälsade på oss. Är man bekanta, så är man! Trevligt.

Vi lämnade Nice för att åka och hälsa på gamla vänner från Sundsvall, som numera bor permanent i Provence (på vintern). De bor i jättefint, uppe bland bergen med utsikt ända till havet. Vi blev så väl undfägnade att vi kände oss som deras "Guests of honor" (som min gamla kompis Anne på Grönkulla skulle ha sagt). Det bjöds på champagne, vin, kycklinggryta, härliga ostar och ljuvliga sängar att sova i. Fastän det är så trevligt att vara ute och resa och man får se och uppleva så mycket, måste jag ändå säga att det är skönt att vara i ett "svenskt hem" ibland.

Skepp

Vår modifierade plan, att åka till Nice och därifrån ta oss till Gorge du Verdon, fick vi också ge upp. Det verkar omöjligt att ta sig upp i bergen med tåg eller buss. Vi bestämde oss i stället för att hyra bil och göra en dagsutflykt från Nice till Verdon men sen ändrade vi oss igen. Hur roligt kan det vara att vara uppe i bergen i ösregn? Det slutliga valet blev en dagsutflykt till Menton och Monaco med tåg.

En dam som vi pratade(!) med på vårt frukostkafé (vi är nu så etablerade i Nice att vi har ett frukostkafé där ägare varje morgon hälsar på oss, som på gamla bekantingar) sa att en av de 100 saker man måste göra i livet var att åka sträckan Nice - Monaco med bil eller buss. Så vi ändrade oss en gång till. Det blev en fantastisk bussresa för 1€ per person.

Monaco är en häftig plats och där skiner solen! Plötsligt var regnmolnen borta - solen sken från en klar himmel - och då låg förstås "solskyddsfaktorn" kvar i Nice för vem kunde tro att det skulle kunna bli solsken i Frankrike (fast Monaco ligger väl inte riktigt i Frankrike).

De människor som bor i Monaco är nog lite annorlunda än oss. Jag fick i alla fall det intrycket när jag såg alla båtar som låg i hamnen. Hur roligt kan det vara att, som fritidsbåt, ha ett skepp när man kan ha en liten vit motorbåt till sina fisketur?