Ett svenskt hem

När vi skulle äta vår sista frukost i Nice var "vårt" kafé, stängt! Hoppsan - vad kom detta sig? Jo, det var första maj och då ska man ut och manifestera (eller demonstrera som vi säger) inte servera kaffe. Skulle alla kaféer vara stängda, tro? Nej, vi hittade snabbt ett nytt ställe där vi kunde sätta oss. Medan vi satt där kom ägaren från "vårt" gamla fik gående förbi och vinkade och hälsade på oss. Är man bekanta, så är man! Trevligt.

Vi lämnade Nice för att åka och hälsa på gamla vänner från Sundsvall, som numera bor permanent i Provence (på vintern). De bor i jättefint, uppe bland bergen med utsikt ända till havet. Vi blev så väl undfägnade att vi kände oss som deras "Guests of honor" (som min gamla kompis Anne på Grönkulla skulle ha sagt). Det bjöds på champagne, vin, kycklinggryta, härliga ostar och ljuvliga sängar att sova i. Fastän det är så trevligt att vara ute och resa och man får se och uppleva så mycket, måste jag ändå säga att det är skönt att vara i ett "svenskt hem" ibland.