Objuden

När vi åker mellan Stockholm och Sundsvall får jag titt som ofta för mig att jag ska hälsa på min "gamla" arbetskamrat.  Hennes stuga ligger utefter vägen - nästan ingen omväg alls.

Men vi hittar aldrig dit - hur konstigt som helst eftersom jag vet var hon bor. De två sista gångerna tror jag vi var nära.

Maken har börjat tröttna på mitt ostrukturerade sätt att hälsa på folk. "Stugan fanns inte här förra gången. Varför tror den skulle ligga här nu - det är ju inget nybygge. Kan du inte ringa och kolla upp adressen" - sa han uppgivet sist vi vände med oförrättat ärende.

Ja, varför gör jag inte det? Är det för att jag vill vara spontan och lite osvensk. Inte så välplanerad. Bara göra det jag känner för just i ögonblicket. Jag vet inte riktigt men jag känner någon som tycker det är ett väldigt knäppt sätt att försöka behålla gammal vänskap.