Uppvaktad

I går kom det ett oväntat sms med gratulationer på min namnsdag. Almanackan är inte längre som den en gång var. Nej, nu har till och med Anita fått en egen dag.

Jag frågade maken om inte han också skulle gratta mig på min nya dag. Jodå det hade han allt tänkt (!!!) och så lagade han en god middag och serverade ett utsökt vin därtill. Ett av "pensionärsvinerna" - avskedspresent från gamla jobbet. (Det kunde ju bli för gammalt).

Allt var bra och middagen kryddades med en (intern) politisk minidebatt. Men sen, i eftertankens blekhet, insåg jag vad jag gjort. Jag som lovat vara "stand by" och kunna rycka in på kort, kort varsel om det skulle behövas. Inte kunde jag köra bil efter den fina namnsdagsmiddagen så det var tur att natten förblev lugn.