Öppen stad (***)

Före sommaren bestämde vi oss (bokcirkelndeltagarna) för att läsa tre böcker över sommaren. Den första, Kjell Westös Där jag en gång gått, diskuterade vi på Finladsbåten. Nu var det dags för de två återstående - Teju Coles Öppen stat och Jhumpa Lahirs Främmande jord.

Men denna sommar har inte varit en sommar när man krupit upp fåtöljen med en bok. Hade jag haft en hängmatta under valnötsträdet hade det varit en annan sak - men nu har jag vare sig hängmatta eller valnötsträd - därför hade jag bara läst Öppen stad. 

Teju Coles Öppen stad handlar om en ung psykiater som vandrar runt i New York, funderar och träffar människor - små separata berättelser som inte verkar hänga ihop. Intressant men ändå tråkigt eftersom det saknas en röd tråd som driver handlingen framåt. Boken är lättläst, trots dess överflöd av bisatser och trots att översättningarna inte alltid är de bästa, men den har ett nyanserat språk och mycket bra miljöbeskrivningar. Jag hade bestämt mig för att läsa ut boken trots att jag tyckte den var tråkig (men intressant) men så, alldeles i slutet, inträffat något som ställer allt på sin spets. Plötsligt ändrar boken karaktär och mycket klarnar och blir förståeligt. Boken "förvandlades" till en utmärkt bokcirkelbok med massor att diskutera. Öppen stad hade ett märkligt avslut - troligen (min tolkning) för att visa att ett missteg kan leda till avgrunden men även när man står inför ett bråddjup kan det finnas en dörr att öppna. (En deltagare föreslog att vår nästa bokcirkelresa skulle vara en vandring i huvudpersonen Julius fotspår i New York. Vore jättekul!)

Hela bokcirkeln tyckte att Jhumpa Lahirs Främmande jord var bra så nu har jag något trevligt att se fram emot när jag kryper upp i soffan och regnet smattrar mot rutorna.