Innan vi gav oss ut i nyårsnatten krånglde jag till allt genom att byta om från paljetter till tjocktröja. Först i går tog jag en biltur till "förorten" för att hämtade hem glittret - under färden lyssnade jag på "Släktband" på P1 - ett program om en nybyggarkvinnas liv i Norrlands inland.
Det inre av Norrland var sameland ända tills svenska staten ville att området skulle koloniseras och började lockade dit folk. Det ledde naturligtvis till konflikter mellan de två grupperna då bara den ena gruppen fick del av previlegier (flytthjälp).
Ett stycke svensk nutidshistoria - som nästan blivit bortglömd - skildras i programmet släktband. Jag gillar att man berättar om det tuffa, tunga nybyggsrlivet utifrån ett kvinnoperspektiv. Selma Grundströms, programets huvudperson, strävsamma liv innehöll många sorger, vid sidan om alla hennes andra svårigheter, men hon fick också uppleva glädjen att se din yngsta dotter växa upp. När hennes dotter var 18 år började hon skriva dagbok. Hon skrev en rad varje dag, inte mer, inte mindre - och det var inga sorgliga noteringar. Tack vare mitt krånglande med kläder på nyårsafton fick jag lyssna till detta utomordentligt intressanta program.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar