När man står i begrepp att resa till Paris och det finns en film på repertoaren med namnet "En tripp till Paris" måste man helt enkelt se den. Jag trodde inte att den skulle vara så mycket att "hänga i julgranen" men blev överraskad - en söt bagatell. Lite Paris, lite tristess, lite svek, lite förälskelse, lite förlåtelse, rädsla att bli lämnad ensam och så en dos med gammal kärlek som inte rostar.
När vi gick in i salongen tittade jag runt på publiken och såg jag att den enbart bestod av kvinnor i min egen ålder - 15 medelålders damer - inte en enda karl och inte en enda under 50. Intressant. Är "En tripp till Paris" en typiskt tantfilm eller är det bara tanter som väljer eftermiddagsföreställningar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar