Långt innan jag åkte på "skolresa" till Paris spelade jag in en film som jag trodde handla om stadsdelen Belleville. När jag tittade på filmen, visade det sig att den inte alls handlade om en stadsdel i Paris utan om regissörens, Mia Engberg, ungdomskärlek och ungdomstid i Frankrike, hur hennes vän övergav henne och hur hon reagerar när han hör av sig efter 10 års tystnad.
Belleville baby är en film som fastnar. Vissa filmer gör inte djupare intryck än att jag måste kolla i min blogg för att veta vad de handlade om. Belleville baby är dokumentär eller, som det står i en recension, autofiktion. Dottern tyckte att den glorifierade våldet och det kan jag hålla med om att den delvis gjorde.
Filmen handlade om ett annat Paris än turistens, ett Paris där livet är hårt och inte sällan slutar illa. Den handlade om en stad jag inte vill bli bekant med - jag föredrar det vackra, romantiska Paris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar