Upp och ned

Jag har besökt den plats som varit min hemstad i 35 år - Sundsvall. Stan är fortfarande lika fin, som jag tyckte när jag bodde där, men den känns också öde, nästan övergiven. Tar man en promenad på kvällen är man ganska ensam. Till känslan av  övergivenhet bidrar de pappersklädda skyltfönstren i affärer som slagit igen eller flyttat till det stora affärscentret.

Något som dock är sig likt är hotell Knaust. För första gången bodde jag på det gamla fina hotellet och det kändes så bra. Gammaldags, snyggt och lite överdådigt. På varje våningsplan är väggarna dekorerade med foton av Christos verk. Så trevligt med ett hotell som inte är likt alla andra hotell.

Den berömda trappan

  

Utsikt från hotellfönstret

Foto med reflexer

Samtidigt som Sundsvall känns som en stad på reträtt händer där också en hel del - ny, snygg bro, upprustning av kajerna längs Selångerån, fina lekplatser, vackra blomsterdekorationer, nybyggnation av bostäder med toppenläge mm.

Det trevligast med Sundsvall är dock vännerna från mitt gamla liv. Alltid lika trevligt att åka dit.