Tidlösa: Kulturtanter

Ungefär en gång om året kommer mina "gamla" arbetskamrater till Stockholm för att spela kort. Förutom kulturaktiviteten kortspel, som alltid har prio ett, brukar (det här var andra gången) vi hinna med både ett teaterbesök och ett museibesök. Och så ägnar vi mycket tid åt att äta, dricka och prata.

I år började vi med att titta på Cabaret på stadsteatern. Bra men dyster. Kändes aktuell, trots att handlingen utspelade sig i Weimarrepublikens Berlin. Den utsatthet många då levde under kan jämföras med hur dagens flyktingarn har det - även om diktatorerna har andra namn. Jag tyckte också att pjäsen blinkade till den ryska punkgruppen Pussy Riot, de som agerade för yttrandefrihet och jämställdhet i Ryssland. Senare på kvällen, när jag läste om bombdåden i Paris, kändes pjäsen än mer aktuell.

Lördag förmiddag ägnade vi åt Artipelag och deras bruchbuffe men vi avsatte också tid till utställningen "Den monokroma symfonin" och den vackra naturen runt museet.

Utställningen - enfärgade konstellationer av konst, design, mode och musik - var häftig. Varje rum hade sin färg. I det blå rummet fanns bl.a. konst av Yves Klein. I det vita rummet fanns jättefigur av Cajsa von Zeipel. I det bruna rummet fanns både en bild av en kanot och en pulvriserad kanot.

Sen åkte vi hem till mig och spelade kort och åt och drack vin. Under kvällen blixtrade det till då och då - tyckte jag, men det tyckte inte de andra - men trots blixtarna kom jag på jumboplats.

Nu kommer några bilder från utställningen.