Guldbagge

Jag blev inte direkt förvånad när "En man som heter Ove" fick biopublikens pris på filmgalan.

Visst tyckte jag också att filmen var intressant och Rolf Lassgård var bra. Han var väl värd en guldbagge för sin Ove men inte tyckte jag filmen var så jättebra så den skulle belönas med biopublikens pris - men det är väl en film som går hem i stugorna.

Det är inte lätt att bli ensam - att bli lämnad - och det kanske är extra svårt för äldre män. De verkar inte ha så många vänner och försvinner frun kan känslan av övergivenhet ta över. De har inte längre något att glädjas åt, speciellt inte om de också blir av med sina jobb. Men att de för den skull ska utvecklas till pedanter som tyranniserar hela radhusområdet är lite väl magstarkt. "Sura gamla gubbar" (som man sett på film många gånger) måste nog sluta tycka synd om sig själva, ta ansvar för sina liv och försöka skaffa sig nya kompisar. Det finns massor med människor, både män och kvinnor, som gärna vill bli deras vänner.