Bra eller dålig?

Av någon underlig anledning kom Sven Lindqvists bok "En gift mans dagbok" att bli vårterminens sista bok i Gröndals bokcirkel. Jag förstår inte hur den kunde komma in under temat Afrika men jag var borta när gruppen bestämde bok och sen var det, så att säga, kört. Jag har läst någon bok av SL tidigare och var därför aningen skeptisk.

Och nog var det en speciell bok allt. Inget är för privat för att skriva om - verkar Sven Lindqvist tycka. Allt är mycket självcentrerat och allt ältas och ältas om, i det oändliga. Läsaren får reda på varje detalj i hans kärleksliv och jag kan inte låta bli att fundera på om hans dåvarande fru Cecilia Lindqvist hade gett sitt samtycke till att bli utlämnad på detta sätt. Hade hon inte gjort det, tycker jag boken är ett övergrepp mot henna. Samtidigt kan jag inte säga annat än att jag tyckte boken var fängslande och skriva kan han. Ytterligare ett plus är att den delvis utspelas i Gröndal. Lindqvistarna flyttar in i ett av de nybyggda stjärnhusen. Där hade de var sitt rum och ett gemensamt kök - inte gemensamt vardagsrum och sovrum där inte - och det är häpnadsväckande hur billigt man kunde leva i början av 60-talet. De klarade sig med en matbudget på 50 kr i veckan.

Fastän jag delvis ogillade boken skulle jag ändå ha lust att läsa om deras liv i Kina - för "En gift mans dagbok" slutar med att de beger sig dit för att bo där i flera år. När Cecilia L gav ut boken "Tecknens rike" (som handlar om kinesiska tecken) köpte jag den men orkade inte läsa ut den - kändes för tung. Nu kanske det är läge? När jag har googlat på Sven Lindqvist och "En gift mans dagbok" får man helt disparata åsikter. Några tycker det är en toppenbok medan andra tycker motsatsen. I bokcirkeln var vi dock överens - ingen gillande den. Någon tyckte att  titeln borde varit "En blottares dagbok".

 

Direkt efter det att jag läst ut "En gift mans dagbok" började jag med Ebba Witt-Brattströms bok "Århundradets kärlekskrig" (beställd sedan länge på biblan, råkade komma vid rätt tidpunkt). Båda böckerna skildrar äktenskapet men kärlekskriget är ett äktenskap i upplösning. Boken är skriven som en s.k. punktroman, nytt för mig. Intressant och bra skriven. Det går inte att låta bli att tänka på EWB egen och nyligen avslutade skilsmässa och jag fattar inte att en intelligent och kapabel feminist stannar kvar i ett äktenskap där hon blir misshandlad och nedtryckt. Varför "sätter hon inte ned foten"? Är det så att hon innerst inne vill vara ett offer eller tror hon att hon kan omvända sin egotrippade man så att de återigen ska kunna leva som om de vore nygifta? För inte är det väl för hon vill vara med och sola sig i glansen från Svenska Akademien - nej det tror jag inte.

Vi avslutade vårterminen med gemensamt fika på Gröndals eget Flower Power café - Cul de Sac  och ställer in oss på Tyskland.