Boken i örat

Jag har lyssnat på poddar i flera år - enkelt och roligt. Att lyssna på böcker tycker jag däremot har varit knöligt - komplicerat att läsa in, man tappar lätt bort sig och får lyssna om långa stycken - att lyssna till böcker på en hörbokssida är något helt annat. Det är lätt att välja bok och det finns många att välja bland. Man kan sätta in bokmärken och säga hur länge man vill lyssna. Har man råkat somna dessförinnan kan man påbörja nästa lyssningspass genom att höra om t.ex. tio minuter. Man kan också kombinera de båda sätten - läsa vissa delar och lyssna på andra. Det ät toppen med hörböcker med ett undantag - alldeles för dyrt!

Så fort jag var färdig med Buddenbrooks började jag lyssna på Håkan Nessers bok "Eugen Kallmans ögon". Jag har alltid gillat Nesser och boken om magister Kallman var inget undantag. I lugnt tempo och mättad stämning försöker man få klarhet i om det har begåtts ett mord, vem det i så fall är som har mördats och som kan ha gjort det. Nesser skriver bra och har fina miljö- och personbeskrivningar. Handlingen, som var förlagd till skolmiljö, var intressant - till och med upplösningen fick godkänt även om jag ganska tidigt hade mina aningar. Speciellt roligt för en Buddenbrookslyssnare var att bokens svensklärare hade Thomas Manns "Bergtagen" liggande på nattduksbordet. Kanske något att ge sig i kast med så småningom - om den finns som ljudbok vill säga.

Fråga är om jag kan säga att jag läst "Eugen Kallmans ögon" - det har jag ju egentligen inte gjort - men att säga att jag hört "Eugen Kallmans ögon" låter knäppt. Jag tycker vår nusvenska ska kompletteras med ett nytt ord som innefattar både läst och hört - lärt (lärt + hört) går inte och höst (hört + läst) går inte eftersom dessa ord redan finns - men vad sägs om lört (läst + hört)?