Bortprioriterade barn

Nu har jag "läst" två mycket intressanta böcker där barn berättar om sina föräldrar.

Jag började med Alex Schulmans bok om sin mamma. Jag gillade "Glöm mig" - fängslande och mycket intressant.

Alex S berättar om sin barndom och uppväxt med en alkoholiserad och mycket lynnig mamma. Bokens titel "Glöm mig" syftar på ett av de mejl mamman skrev till sonen när han "trampat henne på tårna". Så svårt det måste vara att ignoreras av sin mamma utan att veta vad man gjort för fel. 

Liesette Schulman var alkoholiserad i 30 år. Trots att hon hade tre pojkar var det alltid alkoholen som kom i första rummet. Alex Schulman älskade sin mamma och gjorde allt för att bli sedd och uppskattad av henne. Till Lisette Schulmans försvar bör sägas att hon själv haft en tuff uppväxt. Hon var dotter till den "store" Sven Stolpe som, av någon anledning, inte lät den begåvade älsklingsdottern bo kvar hemma i mer än tio år.

 

Så snart jag avslutat en bok om föräldrar kastade mig över nästa - Linn Ullmanns "De oroliga". 

Den handlar om Linn Us föräldrar -regissören Ingmar Bergman och skådespelerskan Liv Ullmann. Två av alla dessa kända mammor och pappor som prioriterar karriär och egen utveckling framför sina barn. 

Linn älskade, precis som Alex S, sina föräldrar, men hon kom alltid i andra hand. En månad varje sommar bor hon hos Ingmar Bergman på Fårö resten av tiden bor hon med sin mamma, på olika ställen i världen.

Liv Ullman är mitt uppe i en framgångsrik karriär - reser, jobbar mycket utomlads, träffar nya män - hon har inte tid för sin dotter. Dottern får därför bo med mormor eller med barnflickor - inte med sin mamma, som hon mest av allt vill. 

En period bor de i USA. Hennes mamma hyr ett stort hus åt dem men när de kommer fram och ska flytta in får dottern veta att hon ska bo där tillsammans med sina barnflickor - Liv ska bo i New York. 

Från början var boken tänkt som ett samarbetsprojekt mellan Linn och och hennes pappa, Ingmar Bergman, men av olika anledningar blev det inte så. De intervjuer Linn gjorde med sin pappa ligger dock till grund för den kärleksfulla och fina skildringen av hennes åldrande och döende far.

Jag gillade "The oroliga". Den hade ett vacker och poetiskt språk, var otroligt välskriven och fängslande. Det var en mycket bra bok - bland de bästa jag läst.