Ett hus i Kairo

Nej, jag skulle inte vilja leva och bo i 98 miljonerslandet Egypten. Detta säger jag kategoriskt efter att ha läst Alaa al-Aswanys bok Yacoubians hus.

Jag trodde att invånarna i Yacoubians hus skulle utgöra ett tvärsnitt av människorna i Egypten. En lysande idé - att ge en bild av ett folk utifrån invånarna i ett hus men jag kan inte tro att det verkligen är vad som skildras.

Det känns, trots de "konstiga" människorna som bor i huset, som jag får en  inblick i det egyptiska samhället - en inifrån känsla som jag inte skulle få om jag åkte dit som turist. Men jag missar förstås lukterna, maträtterna och  trängseln om jag nöjer med en bok i stället för en resa.

I Yacoubians hus bor

• Zaki bey al-Dasugi; ingenjör, heronist, opiemissbrukare, har affär
• Abd  al-Aal Dasugi; politiker
• Taga al-Shabil; vill bli polis, blir fanatiker
• Muhammed Azzam; har klädesbutik
• Hatem Rashid; journalist
• och många fler.

För att kunna hålla reda på myllret av människor (med konstiga namn) som förekommer i boken och deras inbördes relationer, var jag tvungen att skriva upp personerna på en lista och dra en massa pilar mellan dem.

Yacoubians hus byggdes på 30-talet och beboddes ursprungligen av folk från övre medelklassen. Nu (slutet av 80- talet) har huset changserats och det är i stället affärsinnehavare, journalist och politiker som bor där. Förutom de lägenheter som finns i huset finns det också småhus på taken - gav associationer till det lilla takhus vi bodde i när vi besökte Kuba.

Det Egypten som skildras i boken är ett korrupt samhälle. En pojke tillåts inte skaffa sig den utbildning han vill ha eftersom hans  pappa är vaktmästare. Däremot kan den som mutar sig fram komma hur långt som helst. Kvinnornas situation är under all kritik. Det är ett samhälle som föder extremism.

Mycket intressant och lättläst bok med ett fint språk som jag tyckte gav en bra inblick i en muslimsk kultur.