Julsånger

Nu duggar de tätt - julkonserterna.

Det är en mormors nöje och plikt att att gå och titta på sina barnbarn när de uppträder. Eftersom två av dem har börjat i musikklasser har det inte blivit mindre än just två konserter på en vecka.

Jag började med en fin och stämningsfull men också fartfylld föreställning i den nyrenoverade Gustav Wasa kyrkan vid Odenplan. Oj, så bra de sjunger, eleverna på "AF" men så har de mer eller mindre handplockats.

Sen åkte jag, för första gången, till Globen Annexet för att titta på "En julsaga". Hela hösttermin har alla skolbarnen, från fyran till nian, jobbat med en gemensam uppsättning. Resultatet var imponerande. Det sjöngs solo, det sjöngs i kör, de spelades i orkester,  det dansades, det hade gjorts dekor - eleverna hade gjort allt.

Men inte nog med det - mellan de båda föreställningarna gick maken och jag till Stadsteatern och tittade på My Fair Lady. Ny uppsättning men lätt att känna igen. Roligt att Eliza inte längre pratade med utpräglad dialekt utan istället fort och sluddrigt - precis som folk gör nu för tiden. Tyvärr tror jag inte denna pik kommer att påverka folks sätt att prata.

Professor Higgins bokhylla