När jag läst ut "Främlingen" och "Begravd jätte" var det hög tid för något lättsmält och då valde jag Lotta Olssons etta - Lina Bengtsdotters "Annabelle".
Överraskande nog citerades inledningen i Camus "Främlingen" ("Mamma dog i dag. Eller i går kanske, vet inte") i "Annabelle". Inte första gången det slumpar sig så här.
"Annabelle" är en bra, spännande bok med hyfsat tempo. Handlingen utspelar sig i det lilla brukssamhället Gullspång - ingen vacker skildring av ett landsbygdssamhälle precis.
Är det så här bedrövligt att växa upp på landsbygden kan man vara glad att man kommer från en storstad. Beskrivningen av Gullspång är intressant och visar hur tufft det är att leva på en plats där allt håller på att monteras ned. Jag tror Sveriges tråkigaste städer Flen och Köping kan slänga sig i väggen. Här kommer Gullspång med stora kliv -aspirerande etta till epitetet Sveriges tråkigaste plats.
En ung flicka försvinner. En kvinnlig polis från Stockholm får åka till platsen för att förstärka den bortkomna och aningen dumma lokala polisstyrkan i sökandet efter flickan.
Det slumpar sig så att polisen, som reser iväg, råkar komma från just Gullspång där hon haft en traumatisk uppväxt. Naturligtvis kommer polisens "glömda" barndom ikapp henne.
Även om boken var fördomsfull och innehöll de vanliga deckarflosklerna (alkoliserad polis, helt vilsen i livet mm) tyckte jag att "Annabell" var bra med ett trovärdigt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar