Mig äger ingen

I år har vintern varit ovanligt seg -inte ens under mina 35 norrlandsår väntade jag på våren som i år. Beror nog på att det kom en lång köldknäpp ganska sent i mars.

Men nu är den nästan här (våren alltså) - plusgrader och loppis i Hornstull (två säkra tecken). Vi tog tunnelbanan över bron och vips var vi där - mitt i folkhavet. Har aldrig sett så mycket folk på en loppis. Det var packat - man kom varken fram eller bak. Intressant att så många människor helt oberoende av varandra agerar på samma sätt. "Härligt att solen skiner. Vi måste ut. Vi åker till årets första loppis i Hornstull" - så tänker vi tydligen lite till mans/kvinns.

Men innan vi gav oss i väg lyssna jag på radiointervjun i P1 med Åsa Linderborg. Åsa Linderborg är kulturchef på aftonbladet och skrev i höstas en kritisk artikel om  kulturhusets ledning. En artikeln som i sin tur blivit mycket kritiserad. Denna artikel och hennes "skuld" i vad som sedan hände pratade man om i programmet men man pratade också om hennes självbiografiska bok "Mig äger ingen".  Lät så intressant att jag genast kastade mig över den.

Vilken bra bok! Åsa L skriver om sin uppväxt som skilsmässobarn. När hon är fyra år lämnar mamman familjen och Åsa får växa upp med sin alkoholiserade pappan (pappan skulle blivit så ensam om inte Åsa stannat kvar). Pappan är alkoholist men han älskar sin dotter och hon växer därför inte bara upp i ett alkoholisthem utan också i ett kärleksfullt hem - i alla fall till dess att alkoholen tar överhanden. Boken är mycket engagerat skrivet och mycket intressant. Jag kände med författaren och jag kände med hennes rolige, fyndige och slagfärdige pappa.

Titeln "Mig äger ingen" är ett Gunnar Ekelöfvcitat. Gunnar Ekelöf är en person som det ofta refereras till och som ofta citeras och ändå är Gunnar Ekelöf en författare jag aldrig läst - inte ens i skolan. Och det värsta är att jag nog inte kommer att göra det heller!