Befogade protester

1954 flyttade jag till Kaverös, en nybyggd stadsdel i västra Göteborg. En lyckad flytt. Vi fick större lägenhet, (2 rum och kök), vi fick badrum och toalett och jag fick massor med kompisar.

Efter två år började jag i tredje klass i Högsboskolan. Då fick jag och mina klasskamrater busskort. Med busskortet kom friheten - vi kunde åka gratis på buss och spårvagn. Det utnyttjade vi ofta. Tog 56-an in till stan. Att låta en 9-åring åka in till stan själv var den naturligaste sak i världen. Föräldrarna jobbade och jag fick i princip göra vad jag ville.

Det läskigaste vi gjorde (som jag minns det) var att åka till Naturhistoriska och titta på de siamesiska tvillingarna. Det var mycket mer spännande än att gå på bio. Söndagsmattinéerna med åtföljande bakelse på Brautigams var annars ett återkommande nöje.

Detta äventyr (att titta på tvillingarna) vill man inte längre låta barn uppleva.

Politikerna har föreslagit att man ska gallra ut och förstöra mänskliga kvarlevor från museet. Vissa ska återbegravas (har de någonsin varit begravda?) - gäller bl.a. de siamesiska tvillingarna. Personalen på museet känner sig överkörd. Det gör jag också!

Funderar på att skicka in en protest. Jag vill ha möjlighet att återigen uppleva den kittlande känslan i magen när jag närmar mig burken med det gulnade innehållet på hyllan längst ned till höger i "det" rummet. Och jag vill ha möjlighet att visa mina barnbarn det som under ett antal år var så fascinerande och spännande i mitt unga liv. 

Det måste väl finnas väsentligare saker för politikerna att ägna sig åt än att förstöra gamla minnen. Jag protesterar!