Träning

Ibland tror jag att "träning" är ett universellt råd man ger till alla som har ont någonstans.

Efter jul började jag själv få ont i tummar och handleder. Gick inte över. Till slut gick jag till vårdcentralen och blev röntgad. Diagnosen löd "artros" och jag blev rekommenderad, just det - Träning.

I dag var jag för andra gången hos arbetsterapeuten och har nu fått både träningsprogram och träningsredskap - boll, band och plastmassa. Jag ska träna regelbundet för att hålla tummarna i trim men bra kommer jag aldrig att bli, var det lite nedslående beskedet. Två gånger per vecka ska jag träna. 

Än en gång får jag glädje av min telefon. Den är som en bussig kompis och utan att knota kommer den att påminna mig när det är dags att göra en insats för tummarnas väl - vecka ut och vecka in. Hoppas den orkar till hösten också, då den riktiga träningen sätter igång igen, och jag måste lägga in ännu fler påminnelser.

Medan jag promenerade hem från terapeutbesöket (man kan ju inte få för mycket träning) lyssnade jag på Niklas Rådströms "Absint". Vilken trevlig bok. Vilket vackert och nyansrik språk. Vilken härlig berättelse.

Familjen Rådström tar sig an en liten fågelunge - en blåmes. Hela boken handlar om deras vedermödor med den lilla pippin. De ger honom olika namn ett av dem är Absint. En blåmes namngiven efter fransmännens ord för Absint  - "un bleu". 

En rar och gullig berättelse men också tänkvärd , nästan lite filosofisk. Niklas Rådström är en favorit.

Så trots det lite trista besöket kom jag hem upplivad av lille Absint.