Gällstaöeken

I går tyckte jag det kändes som vi var på Marcusplatsen och idag slumpade det sig så att vi åt lunch i Venedig. Men vårt Venedig låg på Ekerö dit vi åkt för att vandra i Krilons fotspår.

Krilon, huvudperson i juni månads bokcirkelbok, ger sig ut på en lång vandring till Ekerö för att titta på några riktigt gamla ekar. I dag, när vädret var varmt, solen sken och träden visade upp sig från sin mest färggranna sida, gjorde vi samma sak.

Ja, det vill säga vi gick inte från stan till Ekerö utan tog båten från Ekensbergs brygga och fortsatte sen med buss från Tappström till Gällstaö. Det var inte svårt att hitta eken. Det räckte att fråga en gång.

Ser ni Minnesmärket?

På Krilons tid fanns det många ekar på samma ställe på Gällstaö. Nu finns det bara en ek kvar. Den kan vara mellan 400 och 500 år gammal och är efter Ekebyhovseken det volymmässigt störst lövträdet i Sverige och ett naturminne - som det står i Wikipedia. Trädet mäter nästan 10 meter i omkrets.

Gällstaöeken växer vid sidan av vägen och är ansenlig men ändå inte så stor som jag trott. Inte så stor som "den tusenåriga" eken som växte i Särö - dit mina två första skolresor gick.

Även om  Gällstaöeken bara är hälften så gammal som Säröeken så hade den nog redan börjat växa när Gustav Wasa var kung. Häftigt.