Alberte och friheten

Tänk att få bo i Paris några år - bara leva där, utan krav, få nya vänner, känna atmosfären och sitta på uteserveringar. Låter det inte härligt!

Men att bo högst upp i ett simpelt hotell i ett litet, litet rum, inte få laga sin egen mat, hitta råttor i handfatet när man kommer hem och måste gneta som modell för att få pengar att klara livhanken - låter inte lika förförisk.

I Albertes liv är det det senare alternativet som gäller och det är detta utsatta liv som skildras i månadens bokcirkelbok "Alberte och friheten" av Cora Sandel.

Albertes föräldrar har dött i en olycka. Hon har lämnat Nordnorge (livet i Tromsø skildras i "Alberte och Jacob") och begett sig till Paris. Där lever hon i fattigdom och misär utan fast jobb. Hon låter dagarna flyta på. Känner sig ensam men verkar inte ha vare sig kraft eller vilja att ändra sitt liv.

Detta bohemiska "drömliv" skildrar Cora Sandel på ett fantastiskt sätt.

Om man kan skriva om livet så att läsaren känner de unkna dunsterna i ett vindsrum i augusti, ryser när det kryper i madrassen och känna hungern gnaga och gnaga måste det vara självupplevt.

Alberte skriver minneslappar om sitt liv i Paris på 1910-talet. Jag tror Cora Sandel använder dessa anteckningar som underlag till autofiktionen om Alberte.

Det händer inte mycket i boken. Det gråa, trista livet flyter sakta fram nästan utan dialog men ändå är boken en riktig bladvändare. "Alberte och friheten" 1) har en av de bästa och mest levande miljöbeskrivningar jag läst. En toppenbok.

1) Detta är en länk till SR bokcirkel om Alberte, där avsnitt 3 och 4 under "Läsplan Alberte triologin" handlar om Alberte och friheten.