Stoner

William Stoner växte upp på landbygden i Wisconsin på 1920-talet, på den tiden man "ärvde" sina jobb. Det var därför bestämt att Stoner skulle överta och fortsätta driva föräldrarnas lantbruk.

Det visar sig dock att Stoner hade "läshuvud" och får, trots de knappa förutsättningar familjen lever under, möjlighet att studera vid universitetet i Columbia. Han börjar läsa jordbrukskunskap men när han "hittar" engelsk litteraturhistoria överger han jordbruksstudierna. Han älskar sitt ämne. Studerar seriöst och börjar sen jobba som lärare vid universitetet - ett jobb han har hela livet.

På Stoners tid var det bara eliten som fick "ligga" vid universit. Både lärare och elever var otroligt engagerade i sina ämnen. Man imponeras. Stor skillnad mot hur jag uppfattar dagens lärare och elever.

Boken Stoner, författad av John Edward Williams redan 1965, är en bok om moral. Stoner är en man med principer. Anser han att en elev inte klarat studierna kan han inte godkänna honom - trots allt vad det kommer att innebära för honom själv. Tankeväckande - idag när alla verkar så egennyttiga.

Stoners liv blir inte lyckligt men han får ändå uppleva lycka och kärlek. Trots alla de "motgångar" Stoner har i livet, förlikar han sig med hur det blev. Han skyller aldrig ifrån sig utan inser att livet blev som det blev på grund av honom själv, sina egna tillkortakommanden. Han tar inte tag i det som är fel. Ändrar inte det han kan ändra, låter bara allt flyta på.

Jag råkade en gång kalla Stoner för Loser och det var nog inte bara en "lapsus linguae" (tungans slintning) utan visar hur jag uppfattade honom -  en förlorare men en förlorare värd att beundra.

Boken Stoner är gripande och mycket läsvärd med ett fint nyansrikt språk. Det är en bok om moral men också om en man som inte tar ansvar för sitt eget liv, som inte ändrar det han kan ändra. En bok  både om kärlek och avsaknad av kärlek.