Hur svårt kan det vara?

Hade bestämt med maken att träffas på Fotografiska (där han går på fotokurs) för att titta runt och äta lunch.

Eftersom min förbränning inte tillåter att jag äter frukost, lunch och middag nöjde jag mig med en kopp kaffe till frukost. Så ändrades planerna och den planerade lunchen stannade på planeringsstadiet.

Bestämde mig då för att äta en tallrik gröt innan jag gav mig ut.

Men på spisen hade det plötsligt dykt upp en hänglåssymbol. Är väl nån typ av lås som gör att barn och pensionärer inte kan använda plattorna.

Men flexibel som jag är bestämde jag mig för att koka min frukostgröt i mikron. Gick inget vidare men mikron blev i alla fall rengjord.

När maken, dottern, småkillarna och jag så träffades, bestämde vi oss  för att låta Erik fixa lunchen. Man kan inte klara en hel dag på en kopp kaffe.

Blev både gott och trevligt. De till och med frågade om vi, tre vuxna, ville dela på den sallad vi beställde. Efter det här bemötandet står Erik högt i ranking.

Om man ska jämföra bemötande med smak undrar jag om det inte är bemötandet man minns längst.