Men vi hoppade ur sängarna och begav oss direkt iväg till stationen där jag köpte kaffe och macka till vår tågfrukost. Perrongen hittade vi på direkten eftersom vi hade kollat upp allt när vi kom kvällen innan - tur för det är stora stationer och inte helt lätt att följa anvisningarna.
Vi kom mitt i trafikpendlarkaos. Så många resenärer! Än värre blev det när vi bytte tåg i Lille. Där kopplade man ihop två, tvåvåningståg för att få med alla pendlare som skulle in till Paris och jobba (säkert närmare tusen pers). Tufft att behöva ge sig iväg så tidigt varje morgon och trängas med alla för att komma till jobbet. I Sundsvall hade jag 15 minuters promenad till min arbetsplats.
Till skillnad från oss har pendlarna, som tur är, inget bagage att släpa på (ev dator och frukost) och de hittar, behöver inte leta skyltar och gå fel. När man väl kommit ombord på tåget sitter man bra och åker snabbt. Så valet är nog enkelt mellan bil och tåg. Men nog känns pendlarlivet tungt - långa, långa arbetsdagar och mycket åkande.
Det tog en timma att åka från Lille till Paris och sen bor och jobbar ju folk inte på stationerna. Jag skulle uppskatta att det tar ytterligare en halvtimma att komma från dörr till dörr - totalt tre till fyra timmars restid per dag. Tar på krafterna så man kan förstå att praktiskt taget alla sov på tåget - såg nästan ut som vi åkte sovvagn!
Från Gare du Nord skulle vi ta oss till Gare de Montparnasse med tunnelbana. På tåget var det mycket folk men alla hade sittplats. I tunnelbanan var det totalpackat. Stackars de tågresenärer som varje dag ska vidare med Metro efter att ha åkt tåg i en timma. Suck.
I en av gångarna som förbinder de olika metrolinjerna med varandra läste jag att två och en halv miljard (2.500.000.000) resenärer åker med Metron i Paris varje år - inte undra på att det är trångt.
Usch vad jobbigt det låter att ha ett pendlarliv. Hoppas ni får lite sovmorgon under resan framöver!
SvaraRadera