Porträtt... är en film där personernas agerande för handlingen framåt - inte deras samtal. Det är en film med väldigt lite dialog. När man pratar, pratar man långsamt. Ett tag inbillade jag mig att jag kunde franska.
En ung överklasskvinna ska giftas bort (här är det rätt att använda det gamla uttrycket "giftas bort") med en man hon aldrig sett och som aldrig sett henne. För att mannen ska veta vem han ska gifta sig med ska han få en målning av sin tillkommande. (Tror detta var vanligt i överklassen på 1700-talet.)
För att måla porträttet anlitar flickas mamma en kvinnlig konstnär. Konstnären kommer till den ödsliga platsen åkande i en stor roddbåt - en dramatisk resa som antyder vad som väntar. Man får nästan intryck av att de lever på en ö men filmen lär vara inspelad i Bretagne.
Det är ingen lätt uppgift den tillresta konstnären fått. Kvinnan som ska porträtteras är traumatiserad och vill inte visa sitt ansikte.
Handlingen utspelar sig i ett vackert ödsligt kustlandskap, där man måste böja sig för naturens och vädrets makter. Det händer mycket under de veckor porträttet växer fram. Det är en både sorglig och vacker film men för de inblandade kvinnorna blev nog dessa veckor de viktigaste i deras liv. Veckor då de fick uppleva den stora passionen.
Efter denna toppenfilm passade det bra med tapas - även om tapas inte direkt är något som associeras till Frankrike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar