Unga kvinnor

Det är alldeles lagom med en filmklubb som träffas en gång i månaden - då har man tredubbla trevligheter att se fram emot. Prata, äta och se film. Om man skulle träffas mer sällan är det risk att man tappar tempo och träffarna blir svårarrangerade (svårt att hitta tidpunkter när fyra aktiva pensionärer är lediga samtidigt). Sen gäller det att få till bra rutiner, så man vet om man ska vara hungrig eller mätt när vi ses.

I går träffades vi en timma före filmen och åt en macka men vi ska nog avsluta biobesöket med ett glas vin i fortsättningen så vi också hinner diskutera och analysera det vi sett.

Gårdagens film var en nyinspelning av "Unga kvinnor" - Louisa May Alcotts klassiker från 1868. Jag har sett filmen (äldre version) en gång förut men jag har aldrig läst boken och kom inte ihåg mycket av handlingen.

"Unga kvinnor" är en vacker film om fyra systrars liv i norra USA på 1860-talet, under inbördeskrig. Familjen lever under enkla förhållanden men det är långt till svält. LM Alcotts alter ego, Jo, vill ha ett självständigt liv. Hon vill bli författare, inte gifta sig och bli försörjd. Man kan säga att filmen (boken) är ett tidigt inlägg i debatten om kvinnors självständighet.

Unga kvinnor är en vacker film, en engagerande film och en amerikansk film med helt igenom lyckligt slut. Men det är också en film där handlingen inte är kronologisk. Lite förvirrande. I början hängde jag inte med men när jag väl fått kläm på hoppandet i tid tyckte jag att det var ett bra grepp som gjorde filmen mer spännande.

När jag kom hem stod det en Tagine på matbordet. Tagine är en speciell marockansk lergryta som man sätter in i kall ugn. Maken fick grytan i julklapp. Nu hade han plockat ned den från översta hyllan i skåpet och lagat en superb lammgryta medan jag var i USA och roade mig. Total överraskning. Är det detta man kallar arbetsfördelning och resultat av kvinnors frigörelseprocess (som filmen handlade om) för det kan väl knappast kallas samarbete!