Bortglömd

Vi beställer numera hem vår mat och tror att vi på så vis kan undvika alla små ettriga virusar som lär uppehålla sig i livsmedelsaffärerna.

Virusskyddad?

Det är väldigt behändigt att sitta hemma i soffan och bocka för vad man vill ha - någon gång också sånt man inte borde ha. Sen, efter ett par dar, ringer det på dörren och då står där en massa papperskassar med hela beställningen. Bara att plocka in i kylskåpet.

I alla fall var det det vi trodde men så blev det inte riktigt. De som plockade ihop vår beställning hade förväxlat ägg med bröd. Vi fick två stora formlimpor men inga ägg. Limporna kunde vi frysa in, så det gjorde inget, men att vara utan ägg över påsk kändes lite tråkigt. Dessutom hade vi glömt att beställa både äpple och påskgodis.

Men dottern kunde handla ägg, äpplen och godis åt oss och avståndsöverlämnade sen kassen. Nu har vi ett fullt kylskåp igen och ska nog klara påsken.

Egen duk på café?

När vi ändå träffade dottern passade vi på att ta en kopp distanskaffe tillsammans men vi blev genast åthutade från ovan - i samma ögonblick som kaffet serverades började det regna.

Eftersom vi inte träffas längre och Skype inte kan ersätta personlig kontakt, hade minsteman hunnit glömma bort mig. Han kände inte igen mig. Tittade inte upp utan gömde ansiktet i kläderna. Vågade inte prata med mig. Men så dök en annan person upp och då var det någon som blir glad och säger: "Morfar!"