Place de l'Étoile

När vår bokcirkel drabbades av corona (cirkeln inte deltagarna) föreslog jag att vi kunde läsa en valfri bok med anknytning till Frankrike (vårens tema) och berätta om den på vår nästa bokträff.

Själv hittade jag en oläst bok (hemma i bokhyllan) av Patrick Modiano med det vackra namnet "Place de l'Étoile" - stjärnplatsen.

Patrick Modiano fick nobelpris 2014 samtidigt som jag gick Pariskurs på Birkagården. Vår fransklärare tyckte det var roligt att en fransman fick priset och ville att vi skulle hedra honom genom att läsa "Lilla smycket". Vill minnas att jag gillade detta lilla stycke.

När vi höll på att välja böcker till tema Frankrike kom Modiano på tal.
Nu säger jag: "Tur att vi inte valde 'Place de l'Étoile' som bokcirkelbok!".

Jag har ofta tyckt att antalet sidor i en bok står i omvänd proportion till hur bra den är. Albert Camus "Främlingen" innehöll 150 sidor och var både bra och lättläst. Modianos "Place de l'Étoile" är på fjuttiga 136 sidor och borde alltså vara minst lika bra. Men "icke sa nicke".

Place de l'Étoile

För att överhuvudtaget förstå vad "Place de l'Étoile" var för slags bok googlade jag och fick veta att den karaktäriseras som en pikareskroman. Då blev det till att googla igen. Pikareskroman kallas på svenska skälmroman. Don Quijoite är exempel på pikareskroman.

I "Place de l'Étoile" raddas det upp en massa namn på personer. Jag kände igen några få (Sartre och Proust var till exempel bekanta) men de flesta var okända. Tippar att det var gamla fransk filosofer hela högen, men jag vet inte och orkade inte heller slå upp dem. Boken handlar om juden Schlemilovitch och hans "bravader". Kanske ska Schlemilovitch vara en modern don Quijoite som slåss mot nazister i stället för väderkvarnar, men jag vet inte för jag fattade ju inte vad boken handlade om. Det var den besynnerligaste bok jag läst.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad Modiano hade för syfte med boken och vem han skrev för.

Han var bara 23 år när boken gavs ut och det är obegripligt att en så ung man kan känna till alla dessa personer och skriva något så obegripligt. Hade han redan då riktat in sig på nobelpriset och skrev för akademin eller skrev han för den franska kultureliten? En sak är säker han skrev inte för deltagarna i Gröndals bokcirkel, om jag nu får göra mig till talesperson för hela gruppen.