Gammal är äldst (Flaten)

"Vart ska vi åka idag?" brukar jag fråga varje morgon. Sen sätter vi oss och funderar och googlar innan vi bestämmer oss. Dagens utflykt gick till naturreservatet Flaten - valt efter tips från en kamrat på fb.

Flaten (park 16) ligger en bit söder om stan nära Sköndal och är det finaste naturreservat vi besökt - så här långt. På vår promenad såg vi de två sjöarna - Flaten och Drevviken.

Vi vill inte bara se själva naturreservaten utan också lära oss känna igen platsen där de ligger. Efter Flaten åkte vi därför till stadsdelen Sköndal. I Sköndal ligger Stora Sköndal, en herrgård där diakonisällskapet bl a bedriver äldrevård. Såg fint ut.

På Stora Sköndal skulle jag kunna tänka mig att bo (om jag inte kan bo kvar i mitt hem) när jag blir gammal. Men jag vill allt bo kvar i Gröndal, som ljudmässigt ligger mycket nära Sköndal. Nu är det inte aktuellt med någon flytt för jag är ju inte gammal bara äldre-äldre.

Jag är lite förundersam över att adjektiven inte längre kompareras rätt. Det heter gammal, äldre, äldst. Jag kan betraktas som gammal (även om jag inte tycker det själv) men kallas nu äldre-äldre. När blir jag då gammal? Förmodligen aldrig, för det måste ju vara ett passerat stadium (grundformen av adjektivet). Eller blir jag gammal efter det att jag passerat stadiet äldre-äldre. Lätt förvirrande när man inte längre följer kompareringsreglerna. Är jag gammal eller är jag äldre och i så fall äldre än vad då? För äldst vet jag med bestämdhet att jag inte är.