Nästan normalt liv

En gammal dam, en s.k. baglady, får parkera sin bil på uppfarten till en författares hus. Där blir både bil och dam kvar i 15 år - ända tills den gamla kvinnan dör.

Författaren Alan Bennett (känd engelsk författare som bl.a. skrivt "Den galne kung George") och damen lever parallella liv. De umgås inte men de bor väldigt "tight". De fördrar varandra, inget mer. Författaren irriteras över att hon skräpar ner och damen, som är djupt religiös, gillar inte att författaren har så många nattliga herrbesök.

Damen Magaret eller Mary (man är inte riktigt säker på vad hon heter) skapar någon slags gemenskap mellan grannarna även om ingen gillar henne eller hennes ilska, hennes skräp, hennes odör, hennes smuts. Ingen vet varför hon blivit som hon blivit men under filmens gång får vi små ledtrådar.

Margaret (suveränt spelad av Maggie Smith) förstår och accepterar att författaren kommer att skriva en bok om henne när hon dött precis som han gjorde om sin egen mamma. Boken filmatiserades sedan under titeln "The lady in the Van".

"The Lady in the Van" blev biogruppens septemberfilm. Vi tittade på den var för sig på Netflix, eftersom vi på grund av Coronan inte vill gå på bio. Sen träffades vi på min balkong och pratade om den. Vi tyckte alla att det var så trevligt att träffas igen och var alla förundrade över att Bennett hade stått ut med att ha en "lady" boende på din uppfart i 15 långa år.

Visst var filmen förutsägbar och sensmoralen tydlig - "döm ingen efter utandömet" men det var en rolig och trevlig film, som baserade sig på en nästan sann historia. Filmen slutade som en metafilm när den riktige Alan Bennett kommer cyklande för att vara med i slutscenen.

Så trevligt med en nästan normal dag...

...och ett nästan normalt liv.