När livet kantrar

Författaren Niklas Rådström fick ont i en stortå, så kallad gikt. Det brukar han få ibland och tycker det är lite genant. Den här gången var gikten värre än vanligt. Han blev tvungen att uppsöka läkare och på sjukhuset upptäckte man dåliga blodvärden orsakade av en allvarlig form av leukemi. Hela livet ställdes på sin kant. Från att ha tillhört de friskas skara blev han förflyttad och tillhörde från den stunden de sjuka.

På ett fint sätt berättar Rådström hur det är att vara patient och bli behandlad med cellgifter och få stamcellsbyte. Han är helt osentinental i sin skildring av de mycket tuffa behandlingar har får genomlida. Han befarar att boken han skriver - "Som har inget redan hänt " - ska bli hans sista.

I boken varvas berättelser om sjukdom med barndomsskildringar - hur det är att vara liten och växa upp utan sin pappa. Hans pappa (som dog tidigt) och pappans nya fru pratar man inte med mamman om - ämnet är tabu. Tänk att knappt aldrig få träffa sin pappa, inte få någon riktig kontakt med honom och dessutom få honom förminskad av sin mamma. Jag tror sånt ger själsliga sår, sår som också kan vara svårläkta. 

I boken, med otaliga referenser, blandar han dessa två perioder i sitt liv - dessa två "sjukdomsperioder". Jag är inte säker på om barndomsskildringen verkligen är tänkt att också uppfattas som en sjukberättelse, men det gör jag.

Det är ingen tung, dyster bok utan en bok där livet och kärleken lovprisas - en vacker bok med ett mycket fint språk.