Överreklamerad

Har sällan sett så mycket reklam för en bok som för "Torsdagsmordklubben" och jag tror inte jag läst en sämre bok - i alla fall inte läst ut.

Det började med en vanlig annons....

....sen kom det artikel...

.. på artikel.

Eftersom förlaget satsat så stort måste det vara en bra bok som man vill ha många läsare till - tänkte jag. Men maken till smörja får man leta efter. Jag var gång på gång, på väg att lägga ned "projekt Torsdagsmordklubben" men eftersom jag på sista tiden haft en tendens att sluta läsa så fort en bok inte "fallit på läppen" jobbade jag på. Har väl blivit kräsen. Den här gången lyckades jag pusha mig själv att avsluta boken men det var inte värt besväret.

Handlingen i Richard Osmans bok tilldrar sig bland en grupp pensionärer som bor i ett gammalt kloster i England - ett kloster som gjorts om till lyxlägenheter. Varje torsdag träffas några av dem, de som är med i den s.k. Torsdagsmordklubben, för att lösa gamla ouppklarade fall. Men så sker det ett mord i närheten av klostret och gruppen får något "färskt" att bita i.

Det är svårt att hålla ordning på alla personer och de oändligt många namn, som valsar runt. Hela intrigen är långsökt. Allt är tramsigt och verkligen inte "my cup of tea" trots att handlingen tilldrar sig i "Miss Marpel land", som jag brukar gilla.

Nu ska denna smörja också filmatiseras och visas filmen på TV ska jag hänga på och försöka få ihop storyn för jag är inte hundra på att det enbart var bokens fel att allt blev så misslyckat. Det kan också ha varit en slapp och slö lyssnare som inte orkade hålla sig vaken genom alla sidorna. Torsdagsmordklubben har, till min stora förvåning, sålts i miljonupplaga i England och alla utom jag kan väl inte ha fel - eller?